WARP 1 --- Reg'ad men inte klar... ---
Måste erkänna att jag också håller på och försöker förverkliga mina bildrömmar med ett hemmabygge
Kanke kan det intressera någon att läsa om det
Lite bakgrund
För ett antal år sedan blev jag på allvar intresserad av att bygga en egen bil, och olika Seven-varianter var förebilderna. Eftersom konstruerandet och funderandet över olika lösningar är det roligaste och huvudorsaken till mitt bilbyggande, så har jag ägnat mycket tid åt att leta information och inspiration, läsa och lära. När jag hittade hit till rejsa förra hösten fick jag en kick (och mycket värdeful info, tack för den!) att bestämma mig och sätta igång.
Utgångspunkt
- 2-sitsig
- Mittmonterad mc-motor
- Rör-ram och enkel kaross
- Gatregistrerad men främst för att leka på bana
Så här är det tänkt
Motor: Aprilia RSV Touno. Twin på 1000cc, 125hk (9500rpm), 96Nm (8750 rpm), originalmonterad torrsump, ca 70kg
Bakvagn: Kedjekonverterad diff och drivaxlar från Suzuki Swift. De dion axel upphängd i tre-länk med två längsgående stag i överkant och ett "liggande A" med spetsen bakåt i axeln i underkant
Framvagn: Stel axel (fackverk) upphängd som bakaxlen, dvs två längsgående stag i överkant och ett "liggande A" i underkant
Ram
För att få koll på att ramen är vridstyv, att allt får plats och att hjulupphängningarna får bra fästpunkter har jag gjort en enkel 1:1 modell av ramen i 20x20mm träribbor. Jag har fått ändra hit o dit (ganska mycket enklare med trä än stål...) men nu tror jag att jag har den slutgiltiga lösningen. För att kolla vridstyvheten är faktiskt en sån här modell väldigt bra. Även om jag inte har varit noga alls med fogarna (rasp, fogsvans, träskruv) så märks det direkt var svagheterna är. Huvudproblemet är hur man ska bygga runt förare och passagerare på ett styvt sätt, men jag tycker jag har hittat en bra lösning. Återkommer med bilder på träbitarna...
Varför stela axlar?
Man kan ju med visst fog fråga sig varför jag vill ha stela axlar både fram och bak. Orsaken är främst att när jag funderat över den klassiska lösningen med dubbla triangellänkar så kändes det väldigt svårt att (utan tidigare erfarenhet av bilkonstruktion eller racing) göra en vettig kompromiss mellan camber-gain, spårviddsändring och rullcentrums position/rörelse.
En stel axel har konstant spårvidd, konstant camber och rullcentrum kan fixeras med en bult, så man vet vad man har, och priset får man betala i form av större ofjädrad vikt och lite klurigt att få till styrningen utan bump-steer
EDIT: En annan fördel med stela axlar är att man inte riskerar "jackning" av fjädringen
Senast ändrad av Johan Lekås, 13 Sep 2018 22:22 (35 gånger)
Johan Lekås
det som är svårt för dig är spindlar och vinklar fram pga däckutvecklingen gör att 2000 talets däck skiljer sig stort från 20-talets i bredd. Du behöver lösa spindellagringar (stora moment med R-däck), caster, offset, castertrail mm från scratch.
(evt pga den konventionella 1600 cc Cosworth-motorn?) och ställdes åt sidan. En likadan Type 57 F1-bil byggdes därefter men kördes aldrig på tävling, byggdes senare om till Tasman-spec med 2.5L motor. Testkördes längre tid av Graham Hill som till slut ansåg konceptet inte var moget och färdigutvecklat 
och han och Jochen Rindt valde istället tävla med den väl beprövade Lotus Type 49. Att sen Lotus i nästa försök prövade med komplicerad 4-hjulsdrift i Lotus Type 63 är en annan historia. Också den inte så lyckad...
