I ett par år nu har jag på allvar försökt komma iväg på Goodwood revival meet, och som det såg ut i våras skulle det verkligen bli av. Men av olika anledningar rann det ut i sanden, och när den trista sommaren gjorde sig som mest påmind tog jag ett seriöst snack med min kompis oscar: Var det inte dags att ta sig till nordslingan med bil? oscar hade redan varit där med hoj ett par gånger, så ett par hundra mil i skinnfåtölj var inget som avskräckte.
Lite kollande i tävlingskalendern sa oss att oldtimer GP låg bra till datum-mässigt och att själva nordslingan var öppen för turist-trafik både före, under och efter. Så det var vad vi satsade på. Valet av fordon föll på min BMW 540, då resan snarare än det egna raceandet var prioriterat.
Resan i sig startade redan på onsdagskvällen med att ta sig till Trelleborg. Att göra en "tjuvstart" och starta utvilad redan i tyskland verkade ju vara en god ide. En mindre god ide var att inte boka hytt... Det faktum avslöjades inte heller förrän vi varit ombord ett tag vilket gjorde att alla bra golvytor och soffor redan var tagna, så vi fick nöja oss med varsin tvåsits-soffa som kan jämställas med vad man hittar i en buss i lokaltrafik. Så värst mycket sömn blev det inte...
Torsdag morgon och vi hamnade på autobahn vid sjutiden. Trafiken var gles, farten god och milen rullade undan. Resans första bilupplevelse kom på vårt middags-stopp. Vi hade tidigare i år snackat om Isedera, den Mercedes-baserade tyska superbilen som dök upp i mitten av 80-talet och sedan försvann igen. Så här i efterhand kan den ju ses som såväl en praktisk superbil och föregångare till Pagani. Men man ser ju aldrig några. Förrän nu...
Jag har inte sett tre exemplar sammanlagt tidigare i mitt liv, men här fanns de, livs levande.
Vi kan också påassa på att ta en "Gissa bilen"-tävliing. För dragaren hade något på släpet som jag aldrig sett förr:
Den liknar mest en Bugatti typ 57 Atlantic`i skala 2/1 (ja, det skall stå 2/1...)
Svullna däck...
Samma rastplats innehöll en del annat roligt. Och den helt andra änden av bilskalan fanns de här. Antagligen på väg hem ifrån 2CV världsmötet i Borlänge. Man kan ju fantisera om vad 2500 småcittror gjorde för trafikrytmen i de trakterna
Nej, jag skall INTE känna lust efter en Alfa igen
Men en Bertone med GTA-fälgar är ju bara såååå snygg
Nåväl, söderut igen. Vi satte kurs mot en liten by som heter Blankenheim som låg strategiskt placerad vid väg 1, men 3 mil ifrån banan och vid sidan av vägarna belgare och holländare använder mest. Där borde finnas rum. Jo tack... på det sista av byns 4 hotell fanns det plats. Å andra sidan stod det en 924 Turbo parkerad utanför ägardelen, man stoltserade med att vara mc-orienterade, någon Fiat-klubb stod noterade i liggaren innan oss och ägaren såg gillande ut när vi (eller rättare sagt oscar) svamlade någon om ringen.
Vi var nu ute i så pass god tid att vi åkte bort till banan för att kolla in turistkörningen. De 29km på väg 258 som skilljde oss ifrån banan visade sig vara riktigt roliga, med omväxlande snabba svepare och tajtare s-partier. Efter ett par dagars övande hade vi fått in spåret bra nog att irritera lokalbefolkningen. Inte så mycket med att vi körde fort, utan att vi körde fortare än dem
Efter ett snabbstopp vid utsläppet där vi noterade det vanliga kaoset, biljettpriserna och att trottoarkanterna är högre där nere (aj, min frontspoiler...) fortsatte vi till Brünnchen för lite åskådning.
Jag har inte sagt något om vädret,va? Lite lätt fuktigt kan man säga. Det regnade inte så mycket, men det hängde verkligen i luften. Och i träden. Och på marken...
Vi var inte ensamma om att titta.
"Bettan" framför några andra gäster. De tittade länge och intrsserat på henne (ja, det är en hon, en parant ölseverande dam i tält under en ölfestival), vilket kan bero på att man numera ser fler nya Merca SL än E34:or i den tyska trafiken...
Men jag var inte ensam på plats i alla fall.
En och annan passade på att tjuvträna lite inför helgen.
Även oscar fick sitt, då bl.a. en en Alfa 75 ingår i hans maskinpark.
Titta Fredrik, jag fick med dig på bild. Inte knivskarpt, men ändå.

2. det är jäkligt jobbigt att klättra i backar
Jag måste varit den enda som fotade den på hela dagen...

