Liten julklappshistoria:
Varje år brukar jag ge mig själv något i julklapp. Det kan vara lite vad som helst: En obskyr CD-skiva, en back riktigt god och udda julöl, ett par slitsade bromsskivor. Kort sagt allt möjligt som jag vill ha, men inte får av någon annan. Förra året var det så dags för lite böcker. Dessa beställdes i början av december ifrån
www.chaters.co.uk och nu började en svår väntan och längtan.
Den 14 dec ser jag så på mitt konto att några hundra har flyttasts till England och mitt habegär är nu så stort att det går att ta på. Varje dag stressar jag hem för att ev. hinna lösa ut dem på posten innan de stänger, och de dagar när det krävs övertid känns nästan omänskligt långa.
Men inga böcker kommer och jag börjar nu fundera vart de tagit vägen. Låt oss leka med tanken att de lämnat firman den 15:e, en dag i posten till utlandsterminalen, ett dygn på båt till Svedala, och ett par dar genom julstöket för att nå mig, det borde hinna hit till jul. Men icke sa Nicke! Så jag fick köpa mig ett par motortidningar och dämpa den värsta ångern med, samtidigt som man muttrade om Engelsk serviceförmåga.
Mellandagarna kom, och ett nytt hopp tändes, men vilka makter jag än bad till, så kom där inget paket. En stilla tanke på stämning för Psykiskt lidande fanns också, men övergavs snabbt då jag insåg att de skulle manglat mitt mål sönder och samman bara igenom att påpeka att jag frivilligt köpt en modifierad Alfa Romeo.
Men så, den 5:e Januari stod det plötsligt en plastvävssäck utanför huset när jag kom hem ifrån jobbet. Svor en harang över att puckot till brevbärare ställt av varor för 600:- obevakat men lycklig över att ha fått tag på mina älsklingar började jag riva i omslagspapper, kvitton och tejp.
Det var då jag såg det, på en stämpel syntes det ett datum. 19/12 stod det, och under det Heathrow. De hade alltså skickats till Sverige med FLYGFRAKT! Men sen hade posten lyckats ta närmare två veckor på sig att frakta ett paket 40 mil. LYSANDE, VERKLIGEN LYSANDE

Det är inte alltid det är de där underliga utlänningarna som gör saker i ett långsamt tempo.
Hur var då böckerna då? Jo tack, har bara orkat igenom Dave Friedmans Pony Car Wars än så länge. Och fotohistorien om Trans Am 66-72 är ganska kul, även om jag hoppats på lite mer av tekniken bakom bilarna. Biografierna om Stirling Moss och Huscke von Hanstein (Porsches första tävlingsledare) har jag bara bläddrat i, men de verkar lovande, så kanske i år så...