Staffan Bergholm skrev:
Skulle hellre satsa på dubbla Pampers, en stadig kork och ett kraftigt gummiband runt "schwansen".
Kan också vara bra att ha med en kofot så att någon kan bända loss dina fingrar från förarens kropp när du ska kliva av.
Jag är ganska säker på att jag skulle dö av skräck..
Kul story detta med att ta olika personer bakpå
en mc för en liten åktur runt Nürburgring!!
2006 när vi var där och filmade lite så hade vi
bestämt att vi skulle ta exakt 8 passagerare bakpå,
passagerare som till 100% bestämde i vilken fart
dom ville färdas genom att dom lätt klappade mig
på magen - 1 gång för att bromsa ned ganska
ordentligt för att då diskutera vad som hänt mm,
2 gånger för att öka farten - vilket fungerade sjukt
bra i 7 av fallen

utom självklart
under den sista åkturen!!
Dom första 7 körningarna runt Nürburgring gjordes
med tjejer, killar, tjocka som smala, vana som ovana,
varv som funkade sjukt bra med varierande farter
och tider med enormt glada personer som mer än
gärna ville ut på både 1 och 2 varv till - men passagerare
nummer 8 blev en helt annan story, en extremt van
"Ringen" passagerare (förklaring följer), perfekt vikt
och längd, villig som sjutton och som i mina ögon var
den perfekta passageraren bakpå mig för ett MYCKET
SNABBT varv!!
Zackspeed's allt i allo hoppade glad som aldrig
förr i skinnstället, lyssnade på vilka regler som gällde
under varvet inkl hur han skulle vara den som
kontrolerade farten runt banan, jag hoppade på
motorcykeln och han efter som en trimmad durecell
kanin som inte annat ville än att fara ut på banan -
väl ute på banan så gjorde jag tummen upp åt han
och han detsamma till mig varför jag ökade farten
ned mot Hohenrain och T13 - ingen reaktion i från
min eminenta passagerare när jag kollade till han
innan vi fortsatte mot Hatzenbachbogen!!
Kommer in mot Hatzenbach med lite lätt uppställ med
bakbromsen utan att få en reaktion varför jag tänkte
att det nu kanske var läge att öka tempot en aning,
ganska mycket faktiskt

utan att jag fick en endaste
reaktion - koooooooool kille tänkte jag

- vi flåsade
på med riktigt högt tempo mot Flugplatz med resultatet
att vi lättade i från marken - och döm av min förvåning
när reaktionen uteblev i från min nu heroiska passagerare!!
Vi far med riktigt hög fart mot Schwedenkreuz och när
vi passerar krönet så låter jag framhjulet lätta samtidigt
som jag tar sikte på snabbvänstern innan Aremberg
där bakdäcket åter sladdar lätt med ett trevligt svart
sträck som minne - men va f-n, fortfarande ingen
reaktion?? har han dött där bak?? - varför jag tittar
snett bakåt innan den kommande högern och ser ett
par vakna ögon stirrandes mot mig!!
För att korta ned storyn en del så fortgick körningen
på ett för mig perfekt sätt med diverse powerslides,
roliga omkörningar, wheelies mm varför jag på långrakan
vänder mig för att göra tummen upp igen till min hjälte
med den följden att jag stirrar in i världens största ögon
och leende, kör in i depån och rundar restaurangen för
att stanna framför kamerafolket som skulle intervjua
även denna passagerare - tyvärr så var han inte riktigt
fungerande då han började att svamla 9000 ord i minuten
både på Engelska, Tyska och något språk jag och alla som
var där inte riktigt förstog!!
Vilken hjälte

, han visste inte om detta var det bästa
han vart med om på "Ringen" eller det värsta, om han
vart nära döden eller ej, han gick inte att intervjua på
över 1 timma vilket Andy på Zakspeed mfl hade riktigt
kul åt - speciellt då vi frågade varför han satt helt "tyst"
på motorcykeln under precis hela varvet - "jag har åkt
många varv runt denna bana men aldrig dessa spårval,
och vart med om liknande omkörningar, wheelies mm
varför jag kämpade f-n med att hålla mig fast, så pass
att jag glömde att klappa dig på magen"...
Nästa man/kvinna på tur eller??