Life Cycle Performance - acetalplastbussning eller ledlager?

Har hängivit mig till kyrkan som hävdar att ledlager är allra bäst alltid, men börjar tvivla.

Ska till att beställa dämpare till banbilen och i bak ställer det till lite icke oöverstigliga, men dock, problem att konvertera till ½" ledlagerfästen. Har bra möjligheter att svarva acetalplastbussningar, bra hylsmaterial och kan anordna smörjning till ytan hylsa (fastspänd i chassi) - bussning. Angreppens axlar är alltid parallella (förutom toleranser och minimal flex).

Under dessa förutsättningar, är det helt självklart vad som är bäst, om man även väger in degraderingens hastighet, underhållskrav, miljökänslighet osv?

Var jag otydlig, ställde jag en fråga med ett över-självklart svar?

Nu är ju inte jag någon luttrad exprätt här, men för mig förefaller det ganska logiskt att det ska vara så lite "extra" flex som möjligt. Har man bussningar och annat som flexar så är det ju odämpad fjädring, eller iaf fjädring som man inte har någon riktig kontroll över.

Nackdelen med "stumt hela vägen" (dvs ledlager), rent generellt, är väl att stötar och vibrationer går mer "rakt in" och frestar lederna hårdare, vilket ökar slitaget och risken för att saker går sönder. Det är väl därför SFRo inte gillar om man har ledlager eller uniballs överallt i länkarmarna?

Det funkar om stötdämparen rör sig bara i en riktning men ofta rör den sig både "inåt/utåt" och lite "framåt/bakåt" och då blir det spänningar med en hård bussing och stötdämparen jobbar inte så bra samt tar slut fort om inget spruckit innan.

Re:

olofson skrev:

Nu är ju inte jag någon luttrad exprätt här, men för mig förefaller det ganska logiskt att det ska vara så lite "extra" flex som möjligt. Har man bussningar och annat som flexar så är det ju odämpad fjädring, eller iaf fjädring som man inte har någon riktig kontroll över. Nackdelen med "stumt hela vägen" (dvs ledlager), rent generellt, är väl att stötar och vibrationer går mer "rakt in" och frestar lederna hårdare, vilket ökar slitaget och risken för att saker går sönder. Det är väl därför SFRo inte gillar om man har ledlager eller uniballs överallt i länkarmarna?

Vad gäller styvhet så är acetal-ledlagerlösningar ungefär likvärdiga. Dvs när de är nyinstallerade.

Min lilla erfarenhet av ledlager är att de kan ha en mycket brant degraderingskurva när de väl börjat glappa litegrann. Glapp är sämre än både elasticitet och friktion tillsammans, i serie med en dämpare.

Min fundering var att acetalbussningar kanske har en mer förutsägbar prestanda för en klubbåkare, med inte så mycket lägre topp-prestanda än ledlager? Ändå?

Re:

Björn skrev:

Det funkar om stötdämparen rör sig bara i en riktning men ofta rör den sig både "inåt/utåt" och lite "framåt/bakåt" och då blir det spänningar med en hård bussing och stötdämparen jobbar inte så bra samt tar slut fort om inget spruckit innan.

Det är precis vad den gör i denna applikation. Parallelliteten påverkas inte särskilt mkt av dämpkraften heller.

Men troligt är att jag "fegar ur" och kör på ledlager.

Det stör mig dock en del eftersom jag tror att acetalbussningar skulle ha bättre "life cycle performance", dvs funka bättre i längden, i medel.

Re:

Pär Hansson skrev:

Björn skrev: Det funkar om stötdämparen rör sig bara i en riktning men ofta rör den sig både "inåt/utåt" och lite "framåt/bakåt" och då blir det spänningar med en hård bussing och stötdämparen jobbar inte så bra samt tar slut fort om inget spruckit innan. Det är precis vad den gör i denna applikation. Parallelliteten påverkas inte särskilt mkt av dämpkraften heller. Men troligt är att jag "fegar ur" och kör på ledlager. Det stör mig dock en del eftersom jag tror att acetalbussningar skulle ha bättre "life cycle performance", dvs funka bättre i längden, i medel.

Bara en liten reflektion över verkligheten om vi tittar över mot två hjul så har jag inte sett ett endaste exempel då man inte har ledlager i ändarna på dämparen även fast den endast rör sig i 'rätt riktning' geometriskt sett.

Inte ens på hojar där man lägger hundratusentals kronor på att köpa titanskruv och mutter, kolfiberfälgar etc väljer man en lätt plastbussning istället för ett tungt ledlager.

Finns säkert någon som kan förklara varför

Re:

Rolle Scirocco skrev:

Inte ens på hojar där man lägger hundratusentals kronor på att köpa titanskruv och mutter, kolfiberfälgar etc väljer man en lätt plastbussning istället för ett tungt ledlager. Finns säkert någon som kan förklara varför

Fastsättning av dämparen i chassit som ger (om än svagt) böjmoment i dämparen skapar extra friktion för kolvstången. Med ledlager tar du bort de böjmomenten. Alla fjädringsrörelser har ju vinkelförändringar och absolut parallellitet kan man aldrig uppnå.

Sen är ju metall mot metall mer direkt än plast. Dämparen får ju en mer "direkt bild" av rörelsen (och inte filtrerad av "gummisnodd").

Jag "fegade ur" iaf och det blir ledlager med bricktätningar.

om det nu är en "rak" lagring, varför inte ett nållager eller liknande?