Midvinternattens köld är hård,
Porschen gnistra och glimma.
Den är parkerad på enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
Porschen är klar för att gå som fan,
soppan har uppfyllt tanken.
Finns det mer pengar på banken.
Står där så blå bakom ladgårdsdörr,
blå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
tittar på bromsens skiva,
tittar på oket, på däck, på fälg
hoppas här inte finns någon älg,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom tunnsått hår,
skakar på huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
chassit skall ställas men tiden är kort
slår såna jobbiga tankar bort,
går för att ordna en karta,
går för att motorn starta.
Går till verkstad och redskapshus,
känner på alla låsen ---
drömmer om ringen vid månens ljus
drömmer om meckarbåsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pållarna fram har också en dröm:
motorn han lutar sig över
här behövs doftande klöver; ---
Tysk är bilen och delarna all,
gjort för det snabba körfältet,
blått är stolens tyg i alla fall
matchat med röda bältet.
Robert lyssnar och hör som en sång,
tycker sig höra sin motors gång,
undrar, närhelst han skall fara,
undrar, var ringen må vara.
Midvinternattens köld är hård,
långt innan solen den glimma.
Måste man köra en tråkig Ford
ända till vårens timma.
Porschen är sänkt för att gå på ban,
fort, utan risk för att träffa en gran,
än lyser snön på taken.
Plötsligt är Robert yrvaken.
God (h)Jul alla glada och trevliga rejsare
såld...
