Rapport från Falkenberg!
Lasta trucka skrammel bank bank Fåård. Vrrom vrrom Hoppsan! Christer hjääälp! Lite bärs. Vrrom Vrrom - WhatTheFuck?! - grilla lite - VrroomVrrom - Hell yeah Serie-seger! Skrammel diesel hamburgare Fårrd.

The End.

Torkel K skrev:

Rapport från Falkenberg! Lasta trucka skrammel bank bank Fåård. Vrrom vrrom Hoppsan! Christer hjääälp! Lite bärs. Vrrom Vrrom - WhatTheFuck?! - grilla lite - VrroomVrrom - Hell yeah Serie-seger! Skrammel diesel hamburgare Fårrd. The End.

Som alltid en fenomenal racerapport! Väl värd väntan!
Den här får jag sätta mig och läsa en gång till i kväll, det var ju en del att ta in

(men, grattis till totalen, jag väntar gärna på den aningens fylligare rapporten lite längre fram

Dags för en racerapport från Falkenberg Classic 2023!

Det slogs ett par rekord denna helg! Då tre generationer Kristensson samlades i Byarum för att lasta och dra sydväst insåg vi att vi nu hade med oss tre jyckar, varav två var på löpet och en skulle på sitt första race. Eftersom vi inte visste hur baby-Dixie (som alltså var på löpet för första gången i sitt liv OCH skulle på racing för första gången i sitt liv) skulle gå ihop med farsans Elsa (som OCKSÅ var på löpet) så tog vi för säkerhets skulle med oss BÅDE husvagnen OCH husbilen.




Även denna helg hade Kent, Nettan och Christer bestämt sig för att hänga med, till min stora lycka. Låt oss vara ärliga: Utan Christer hade det inte blivit mycket rejsing, liksom. Mer om just den sanning senare.............
#82 Anders Träff hade fått ordning på spjälhuset på sin motor och allt lirade som det skulle. Team Heijel/Kristensson/Träff/Gellerstedt var med andra ord komplett och vår depåplats var som en enda stor, härligt och allmänt dysfunktionell familj.

Nettan och Kent hade dessutom med sig sin hanhund Leo, som fick en minst sagt intensiv helg. Leo har nötterna i behåll, men har nog fått ett par trådar i kors uppe i hjärnan, för han spenderade hela helgen med att intensivt uppvakta Nellie, den ENDA av tikarna som är kastrerad och definitivt INTE var på löpet. Hennes respons på hans uppvaktning var (precis som den varit varje race, varje år) iskall, ilsken och skoningslös. Det hela väckte en del minnen från högstadiet som vi bäst behandlar i en annan tråd...

Fredag - Träning och kval - Störd, inte skakad
Banan är torr och träningen lirar utan problem. Vi kollar däcktrycket, testar lite olika spår genom chikanen och sätter andra bästa tid med 0.50.7. Fullt godkänt. Det är tight i toppen och vi har en ny spelare bland top 3: Philip Winquist kör rasande fort i sin Miata NC.




Så är det dags för kval och då.... gick det snett. Jag värmde upp ett varv, tog sats från baksidan, satte högsta fart ut på rakan och gjorde sedan som jag alltid gör när jag börjar komma nära chikanen. Jag litar alltså 100% på min ABS och när det är dags att bromsa så släpper jag ankaret med ett plask, hoppar på hejdarna, står på mittenpedalen, drar i nödbromsen, kalla det vad ni vill. Problemet med just denna inbromsning, just detta varvet, var att jag inte hade någon ABS. Alltså konsumerades båda framdäcken omgående i ett spektakulärt moln av torterat gummi. Jag blev så förvånad att jag först inte fattade vad som hände. När jag kom igång igen (för jag höll mig på banan, trots allt) hade jag sådana bromsplattor på båda framdäcken att bilen mer studsade runt Falkenberg Motorbana, än rullade. Det dånade i bilen, skakade i karossen och ratten och i högfartsvängen liksom flöt bilen i sidleds på ett inte alls behagligt vis. Jag dök in i depån och konsulterade Professor Gellerstedt, som (alltid lika samlad och lugn) bad mig bryta strömmen, starta om bilen och sedan bara lugnt och försiktigt göra det bästa av läget. ABS återuppstod raskt från sin avlidna tillstånd och återgick omedelbart i tjänst som om inget hänt, lite som Nikki Six efter en av sina överdoser. Däcken hade dock gått hädan med besked och inget mått av första hjälpen skulle få dem att bli runda igen. Jag skadade, dånade och hoppade runt ett par varv till, men gav sedan upp. Att hjullager, hjulupphängning och löständer höll är ett under. 0.51.3 blev slutresultatet, vilket räckte till P5 på griden. Nå, om vi fick ordning på bilen så skulle jag vara med i fighten i alla fall.





Efter att ha fixat med #82, som lyckats med konstycket att ha sönder ännu ett spjälhus på ännu ett nytt, innovativt sätt (hur många sätt kan ett spjälhus gå sönder på??) slår vi oss till ro med lite kall öl, grillat och goda vänner. Förvirrade stackars Leo får åter igen på pälsen av en kastrerad åttaåring, medan löptikarna (som kommer hur bra överens som helst!) lekar glatt ett par meter bort.

Lördag - Jag har inget flyt med däcken, denna helgen!
Christer och jag går igenom #90 i jakt på någonting som kan förklara ABSens tillfälliga strejkande. Vi hittar ingenting, gör rent ABS-sensorerna, kollar efter spruckna ABS-kransar, ärgade säkringar och....... "Toooorkeeeel?! Vad är detta???"

Den läsare som har gott minne kommer kanske ihåg att jag fick låna en drivaxel på Gelleråsen? Den axeln lämnades tillbaka och en ny (från Ebay) monterades på plats. Eller, gjorde den det??? Den SATT på plats, det gjorde den. Muttern, som håller fast drivaxeln i hjullagret däremot, den satt inte på plats. Och gissa vad som naturligtvis sitter på drivaxlarna bak? Jo, ABS-kransarna, såklart. Då drivaxeln rört sig inåt en smula, då missade kransen och sensorn varandra och VIPS! var min stackars ABS mycket förvirrad.

Det hade varit bekvämt att kunna hävda att muttern helt enkelt fallit av, kanske som följd av en stenhård satsning under träningen. Men, det faktum att muttern i fråga omgående hittades i min verktygslåda (där den placerats redan på Gelleråsen) minskade avsevärt sannolikheten att någon skulle gå på det. Christer skrattade gott åt det hela, filade av lite deformerad metall på min axel, sög i sig en pilsner och drog fast alltihop igen, allt medan Kent spekulerade i om jag riskerade tappa en halv sekund på varvet nu när hjullagret faktiskt var åtdraget och bilen bara styrde med framhjulen.

Sedan valde vi däck. Jag hade 12 däck med mig, men 4 var smala rackare för regn. Därmed återstod 8, av vilka 6 var runda. Av de 6 var två i hyfsat bra skick och 4 tämligen utslitna.



Vi la mina två kvarvarande bra däck på bilens vänstra sida och de två bästa av de värsta på högersidan.

Sedan dök Johan "Axly" Jaurelius upp i depån! Det var jättekul! Bra initiativ att komma fram och skaka hand - välkommen åter!

Lördag - race 1 och jag rattar en atlantångare?
Jag får till en perfekt start, med precis lagom mycket hjulspinn och tar mig om #34 Thomas Olsson innan kurva 1. (Hemligheten är att köra vanlig, billig, sabla standardkoppling från typ Luk, gott folk!) Därefter hänger jag på #75 Petter Sångberg, som kör för absolut fulla muggar. Lite FÖR fulla, tänker jag då jag ser honom gå sidleds i högfartssvängen. Nog för att Nankan-däcken kommer upp i temp fort, men vi är fortfarande på första varvet och när man startar lång fram (och står och väntar på fältet av Miator) hinner däcken svalna en del innan start. Mycket riktigt tar #75 i lite för hårt i Ginstkurvan också, tappar ut bakvagnen över curbsen och tappar fart - nog för att jag ska kunna köra förbi på rakan. Nu är det dags att ta upp jakten på Winquist och Malmberg, vars kamp jag kan beskåda på första parkett. Men, så blir det inte alls. Jag sätter fart, tar in avståndet något medan jag får en säker lucka ned till #75, men så börjar bilen bete sig konstigt. Hon understyr, vilket jag absolut avskyr, och jag känner inte igen hennes uppförande alls. Varv efter varv blir det stadigt sämre, jag tappar de två som kämpar om förstaplatsen och nu är avståndet jag hade ned till #75 borta igen. De sista varven är ren överlevnad, där jag backar upp #75 i de långsamma partierna och kör med gliiiidande framvagn och korslagda armar i både Nyhemskurvan, Ginstkurvan och Högfartaren. Det håller i mål, men det är på håret. P3, pokaler och så åter till depån.

Christer tar en titt och konstaterar att jag har smygpunka på vänster fram - 1bar i tryck och ett absolut stekhett däck. Inte konstigt att hon understyrde!




Och därmed var det alltså klart! Serieseger i Roadsport C 2023! För med en 47poängs ledning så hade det inte spelat någon roll vad som hände i årets sista heat, seriesegern var likväl min. Och det kändes absolut lysande! Jag upprepar det uppenbara till Christer, bara för att ha det sagt tydligt: Det hade aldrig gått utan honom. Vi gör vårt bästa för att fira i team Kristensson/Träff/Gellerstedt/Heijel, men tvingas tyvärr iväg på diverse förvirrade klubbmöten och annat störande. Nå, segern är vår och det är förbaskat kul! Vi spånar om vad vi gör nästa år: Ska vi stoppa lite riktiga hästkrafter i #90 och köra Modsport? Eller kanske parkera Miatan en säsong och köra något helt annat? Vi får se! Allt medan våra frustrerade löptikar nu, i ren desperation, försöker övertala kastrerade Nellie till sweet, sweet lovemaking under the stars, medan Leo förvirrat ser på.



Söndag och årets sista heat
Så årets sista heat blir liksom en kul bonus, helt enkelt. I line up borde jag vara avslappnad och lugn som en sengångare, men av diverse blandade skäl är jag istället taggad till tänderna. Vi har redan vunnit serien, bilen är hel, men står på fyra absolut utslitna däck och jag bryr mig inte det minsta. Nu jävlar ska här köras racing.

Detta blev ett av de roligaste heat jag kört! Jag kommer återigen iväg bra i starten, passerar Winquist i chichanen och sätter fart efter Malmberg. Jag hänger med ganska länge och bilen känns hyfsat bra. Allt lirar, även om däcken inte är varken vad de borde eller vad de varit. Men jag hänger med, tar in något varv och tappar något. Tills så, ca 8-9minuter in i racet, då mina stackars grillade hockeypuckar helt enkelt ger upp. Som fyra uttröttade åsnor som kämpat för länge, likt en misshandlad firmabil på tyska autobahn, som en söndertrimmad gammal Puch Dakota, kastar de tillslut in handduken och mina varvtider börjar dala. Först tappar jag lite här och där när greppet inte riktigt räcker och jag tvingas inse att jag inte kommer hinna upp Malmberg med mindre än ett haveri eller en avkörningen från hans sida. Sedan börjar jag köra enbart 0.51-tider och det tänker såklart inte #21 Philip Winquist på tredjeplatsen låta mig komma undan med.

Han är tillslut ikapp och tar sig om i in bromsningen i slutet på rakan. Jag hugger tillbaka i Essen och vi går sida vid sida genom högfartaren. Han är före igen i mitten på rakan, men jag viker in till innerspår och bromsar senare in i chichanen. Han skuggar mig ett tag och vi byter plats igen - jag ger tillbaka. Tillslut har vi saktat ner varandra så pass att #75 tagit sig ikapp och vi är en trio. Jag och Winquist kör ett och ett halv varv sida vid sida, stenhård racing, allt vad bilarna och greppet har att ge, med bara centimetrar mellan bilarna, men utan att ens backspeglarna nuddar varandra. Och det är ju det som är grejen. När man får tampas med duktiga förare som har koll på sin bil, som man kan lita på och som ställer upp på en tuff med renhårig fight - det är ju därför vi kör racing!

Winquist slutar som segrare (dvs P2!!) denna gången och jag får nöja mig med P3. I Parc Ferme möts jag av en svettig Winquist Senior som fått 14 hjärtattacker under racet, men var glad ändå, samt såklart Christer. Detta heatet ska jag klippa ihop en film från, för denna vill ni se.

Som en extra bonus satte jag varvrekord för Roadsport C under det sista heatet: 0.50.727, medan jag jagade Malmberg där i början. Det var en oväntad och lysande kul bonus!!

Vi packar ihop cirkusen, kramar om varandra, tackar för en absolut lysande säsong och styr hemåt.



#90 behöver få en ny växellåda med mindre trasiga bitar, knäckebröd och skrap i sig. Om stora eller små förändringar utöver det sker återstår att se, för nu blir det PV-hotrod för hela slanten! Så fort jag lagat brukshinken, alltså... och servat Fårrden. Och....

Fantastiska Bengan-Bilder från Race2:

Grattis till seriesegern

Inte nog med att du är en snabb förare, du är också en helt underbar författare, dina racerapporter är en fröjd att läsa!

Grattis till vinsten och tack för strålande underhållning i textformat hela säsongen.

Fantastiskt skrivet Torkel och grattis till seriesegern!

ställer in mig hyllningskören ovan

/C

Mina herrar, jag uppskattar stort att ni både läser och skriver i tråden!

Grattis till totalsegern Torkel.

Och tack för de underhållande läsningarna om årets rejs-, depå- och djurliv i en härlig blandning med bilder.
Hoppas vi ses nästa säsong också.

Ha en fin höst/vinter i vardagen och i garaget.
Kari

Tackar Själv Torkell, har varit oerhört kul år med utmaningar puschande nya inställningar som en miata aldrig sett och en förare som lyssnar och utmanar sig själv

Stort grattis till seriesegern!!!

Underhållande racerapport, kul läsning!!

Du får så gärna mecka PV, läser med nöje om det också!

Tack för att vi får vara en fluga på din framruta. Jag sitter ju här med puls när jag läser dina tacerspporter. De är grymt underhållande så fortsätt så!
Grattis till seriesegern!

Stort jättetack för att vi får följa med på dina äventyr

Grattis till seriesegern

En psykologiskt viktig rockad har skett i garaget...

Jag har inte bara latat mig! Absolut ingenting spännande eller intressant har utförts, men för att undanröja misstankar om att jag mest suttit framför brasan sker ändå detta inlägg.

Vi hade en dag med sol och fint väder, och självklart passade jag då på att ge Fårrden hennes årliga dos av kärlek och service. Jag passade på att ställa upp laddtrycket lite också, bara för att jag kan.


En "ny" växellåda har anlänt - ämnad till RäserMiatan, såklart.



Jag har jobbat vidare på Svenne-Roddens motor: Justera in kamaxelns ventilspel.



Bruks-Völvon har varit inne i värmen ett par timmar! En ny tempsensor gjorde att vi nu slipper välja mellan MAX värme eller MAX kyl i bilen.





Och så bestämde jag mig för att jag faktiskt inte kunde leva med den fula gamla lagningen på Roddens A-stolpe....






Och så har jag beslutat mig för en scope-ändring i projekt Svenne-Rodden, baserat på säkerhet och underkläder. Stay tuned...

Det låter som den nya målsättningen är att den ska kunna köras bekvämt i bara kallingar och nätbrynja så både värmepaket och AC måste installeras?

Mats Karlsson skrev:

Det låter som den nya målsättningen är att den ska kunna köras bekvämt i bara kallingar och nätbrynja så både värmepaket och AC måste installeras?

Rätt, men fel ändå! Både värme och AC har faktiskt varit planerat ända från början.

Men tack för att du var med och spelade!

jag är imponerad att du lyckades hitta Temp-sensorn på Volvon samt att du visste att det var den som felade.

Kul med lite Rod-mek. Har ingen susning när det gäller spelandet.

oneyet skrev:

jag är imponerad att du lyckades hitta Temp-sensorn på Volvon samt att du visste att det var den som felade.

Ca 3 timmar efter det att jag köpte en snorbillig Volvo plug-in Hybrid med en miljon aktiva felkoder köpte jag den här:



Absolut superbra. Kan allt från att hantera den elektriska handbromsen vid bromsbyte och styra specialfunktioner, som "nytt batteri" eller "Bränn ut sot ur partikelfiltret" till att i detalj tala om vad som felas Svennemobilen, samt visa realitdata från alla sensorer i bilen. Kunde t ex tala om vilken parkeringssensor som var trasig, samt att den förvirrade sossecontainern ansåg att dess avgaser var -27C varma (den tempsensorn fick också bytas).

Att fysiskt hitta sensorn i motorrummet var mycket riktigt svårare!

Uppdatering på projekt Svenne-Rodden: Scope Change!

Vad har jag ändrat och varför? Jo, det är egentligen mycket logiskt och kan enkelt förklaras.

Förgasare är coola, men inte så praktiska. Ungefär som racingbilar! Och denna bilen är iofs tänkt för coola saker, men också för att kunna användas regelbundet, hyfsat pålitligt och INTE till racing. Dessutom är specen för bilen anpassad för att uppfylla vissa grundkrav (Ljudisolering, AC, stereo och kanske servostyrning), för annars kommer det inte att bli av att man faktiskt använder den.

Tänk er att man är på dejt med någon Hot Mama i sin Svenne-Rod och man ligger och kör på 80-vägen mellan Byarum och Tenhult. I Tenhult ligger förresten ett före detta Sibylla-gatukök som nu gjorts om till ett riiiiktigt bra litet burgar-hak! Kan rekommenderas. ACn blåser svalt, stereon spelar Greta Van Fleet, allt är bra och då....... kommer du ikapp en traktor med en stor, äcklig och stinkande dyngspridare bakom.

Om du då måste börja försöka hålla motorn igång för att dina förknasare strular på låga varv, då blir det snabbt lite töntigt. Om du dessutom inte har nog med krut under huven för att snabbt och säkert ta dig FÖRBI bajsspridaren och vidare mot burgarna, då är vi genast ute ur alla gränsland och väl inne i tönt-zonen. Dejten kommer sitta där och ifrågasätta sina livsval, kanske påpeka att hennes ex "minsann körde en dit och dat", samt börja tänka att det var bortkastat att ta på sig sina finaste spetstrosor den dagen.

Här måste man tänka på säkerheten! Vilda omkörningar utan nog med pulver under huven är farliga. Att bränna bort luktnerverna ur näsan bakom en laddning kogödsel är farligt. Att gå genom livet utan kärlek leder till depression och risk för självskadebeteende - farligt!

Vi behöver alltså en insprutningsmotor (till Christers stora lycka!) som alltid startar snällt och går fint under alla omständigheter. En motor med krut nog för att snabbt och säkert ta oss förbi den där traktorn på ett sätt som istället får dejten att tänka "Hoppsan, vart tog mina trosor vägen??!!". Men hur lyckas vi med det? Turbos fanns iofs på 50-talet men är knappast Old-School-coolt och skulle inte ha hittats under huven på en Hotrod-PV på den tiden.

Lösningen är.........





.... The hotness....






....The sexiness.....







.... Varning för erotiska bilder....






.... Allvarligt talat, om ni har på er era sista rena kallingar, så scrolla inte nedåt, pöjkar!





... Hell yeah.....




Nej, den är inte färdig. Mycket småpyssel kvar.

Ja, den får plats på höjden!

Nä, jag måste byggas om torpedväggen. Men det är det värt!

Wheeeee!
(Alltså inte som glädjeutrop utan bara ett försök till imitation av hur den där kommer låta)
Men också, wheee!