Ragnars förklaring är intressant.
Enligt brottmekaniken har alla material imperfekationer, mikrosprickor t.ex.
När materialet belastas tillräckligt erhålls en intial spricktillväxt från dessa mikrosprickor. Om spänningsintensiteten sedan inte är tillräcklig för att ge stabil spricktillväxt enligt Paris lag (deltaKi < Kth) avstannar sprickbildningen. Detta är rimligt då, ber till gud, alla skruvfjädrar till bilar är dimensionerade mot oändlig utmattningstålighet.
I detta läget står vi med Ragnars tes målad i pannan, dvs den aktiva tvärsnittsarean har minskat något på grund av sprickorna i ytan på fjädern, fortfarande välidgt små sprickor.
Men, mellan tummen och pekfingret, vågar inte skriva fler formler

, så verkar det som att det måste till lite mer för att sänka styvheten så pass som kan ses på rejält nedgågna bilfjädrar.
Jag letade lite i ämnet och hittade följande uttalanden om fjädrar:
"Fully Scragged - To eliminate spring sag."
"Fully Scragged & Load Tested
All coils are scragged to eliminate subsequent spring sag and load tested to ensure that they meet the required specifications."
Här verkar det som att sag är det vi letar efter och Scragged ska tydligen vara något bra.
"Every EFS coil spring is scragged for quality control - Scragging is the process used which compresses the coil to the point where the coil binds. The coil must return to the manufactured height to pass the test. Any coil failing this process is discarded."
Det verkar alltså som att fjädrarna testas så att dom inte har bestående deformationer efter en full hoptryckning. Detta ska då indikera en fjäder med konstanta egenskaper över tiden. Verkar rimligt. Om en fjäder felar torde det bero på dimensionsavvikelser och/eller en värmebehandling som ej gett full avspänning.
Vissa fjädrar förspänns under värmebehandlingen så att de blir avspända vid en viss deformation för att sedan jobba med jämnare spänningsnivåer i yta och längre in vid stora belastningar.