Homestead Miami Speedway
Dags igen. Att få rasta sig själv och bilen. Denna gången på den fjärde banan för mig här i Florida. Homestead Miami Speedway som ligger några mil söder om Miami. http://en.wikipedia.org/wiki/Homeste
Det är en 3.5 km långa bana med del på ovalen. Det var Hooked on Driving som hade anordnat träffen. Vi var uppdelade i tre grupper där nybörjare och mellangruppen fick köra långsamma sträckningen medan avancerad och instruktörer fick köra västa delen av ovalen med högre topphastighet till följd.
Ut på banan på första passet hade jag glömt att släppa ut luft ur däcken. Det var 15 grader varmt och ganska snart hade jag 2.8 bar i däcken. Men det spelade inte så stor roll eftersom mitt mål var att lära mig banan. Jag släppte förbi alla som närmade sig bakifrån och försökte läsa spåret av de framför mig. Banan är lättkörd med undantag från ett ställe (kurva 10 och 11) där man ska vika ner från ovalen som på det partiet är lätt doserad samtidigt som man bromsar ner från 190 till 130 km/h och går in i en 1G kurva. Jag såg ingen som tappade bilen där och själv så höll jag mig på rätt sida gränsen. Men det kändes fort och fel. Jag hade stabiliseringssystemet inkopplat och när jag väl började få upp farten så kändes det att bilen ville hjälpa till att rädda situationen. Kanske det höjde temperaturen på höger framskiva lite extra mycket.
Efter tolv varv på banan så kändes det att broms- och instyrningspunkter började klarna. In i en två-apex 180 graderskurva (kurva 6 och 7) så kände jag att bromsen tog lite längre ner än vanligt. Eftersom jag hade häng på bilen framför så valde jag att inte släppa av speciellt utan förmodade att jag bara känt fel. Fram emot hårnålen (kurva 8) gick det i 175 km/h när det var dags att bromsa. Det kändes som om jag tryckte ner kopplingen. Pang in i durken. Bilen framför mig var tillräckligt långt fram för att hinna påbörja instyrningen innan jag kom fram. Jag kunde tacksamt konstatera att det var en stor gräsmatta framför mig med servicevägar och slutligen ovalen att svänga upp på. Jag insåg att jag inte skulle skrota bilen. Jag siktade in mig på en av servicevägarna innan jag åkte ut på gräset så att jag skulle slippa svänga på halt underlag. Flaggvakten som stod 10 meter efter instyrningspunkten passerades i kanske 120 km/h. Så bevisligen hade jag viss bromsverkan även om det vid tillfället kändes som ingenting hände. På servicevägen kom jag ner i hastighet och kunde köra mot depån.
Jaha, vad var det nu som hade hänt då? Hade ett bromsrör gått sönder? Bromscylindern? Jag var ganska övertygad om att det inte borde vara bromsoljan som kokade eftersom jag bytte den innan jag körde på bana i okober. Bilen parkerad. Ut och kolla efter oljeläcka. Ingen. Bromsarna var varma men ungefär som jag känner igen dem från tidigare körningar. Min kompis Steve (nej, ingen Lloyd, han är amerikan) hjälpte mig att tänka. Fortfarande efter 10 minuter gick bromspedalen i botten. Vi kom fram till att det sannolikt var bromscylindern. Jag traskade bort till CobraErik för att höra med honom. Han trodde på kokande bromsolja och att jag skulle vänta 30 minuter för att se vad som hände. Och han hade rätt. Efter ytterligare en stund så var bromsarna där igen.
Jag hade haft inne bilen hos en Corvette-specialist och bad specifikt om någon "blå" bromsolja. Han visste inte riktigt vilken olja jag menade men hade en "bra" olja som jag kunde ta istället. Lurad. Det gick för varmt. En hel del material från klossarna hade dessutom smetat på skivorna. Vi satte oss i bilen och körde iväg för att skaffa en domkraft och lite prylar. Tillbaka i depå bytte vi bromsolja till en DOT4 gatolja. Vi ville bli av med den del som kokat. Sedan var min plan att köra kortare pass innan jag hettat upp bromsarna för mycket. Jag missade ett pass men kunde köra ut igenom lagom efter lunchuppehållet.
Det blev tre körningar till. Jag körde bara del av tiden och om jag kände minsta lilla tveksamhet så påbörjade jag ett avsvalningsvar och gick sedan i depå. Jag hade loggern igång i bilen och flyttade ner varvtiderna från 1.57 till 1.50. Jag hörde med de som hade bättre fart på sina bilar i B gruppen och konstaterade att de låg 5-8 sekunder snabbare bättre än mig. Fy bubblan. Jag har blivit bortskämd med att i M3an så brukar det bara vara rena monster som är snabbare så att "man märker det".
Efter att jag kom hem så kollade jag loggern som fick komma med över ifrån Sverige efter julhelgen. Inte någonstans att jag hade mer än 0.96 G i sidokraft eller retardation. Med R-däck i M3an så brukar det vara 1.05G i broms och upp mot 1.3 i sidokraft. Stor skillnad alltså. CobraErik har fått uppdraget att beställa däck och fälgar nu. Så här kan vi inte ha det. Det måste svänga bättre. Corvetter har låg tyngdpunkt, bred kaross, låg vikt för att vara standardbil och breda däck. Med 265 breda däck fram och 305 bak, allt med Toyo R888 och vikt som i en M3 så kommer det att bli annat grepp i kurvorna.
Jag var nöjd med körningen trots allt. Nöjd att jag förlorade bromsarna på rätt ställe. I efterhand funderade jag på om det var någon kurva där det kunde gått riktigt fel. Och utav 14 kurvor så är det bara kurva 6 som har kort avåkningszon med efterföljande mur.
Bilen uppför sig snyggt på banan med väl avstämt chassie och fin must i motorn. Efter att ha pratat med ett antal Corvetteförare så fick jag förklarat för mig att bromsoljan i sig själv är tillräckligt för att slippa problem. Men de Hawk+ klossar som jag använde var bevisligen inte tillräckligt värmetåliga. Klossarna är inne på sista millimetrarna, jag har fått tydliga spår i skivorna och en hel del material sitter nu på skivorna och låter när jag bromsar. Jag tror att med PFC01 eller Carbotech så blir det ordning på bromseriet också.
En fråga som jag haft i bakhuvudet är hur Corvetten och min lättade M3 skiljer i acceleration. Jag körde ihop lite loggar för att kolla. Dessutom passade jag på att lägga in en M3 CSL och en GT3RS (läs Gaute och Kenne) när jag ändå gav mig på att göra graf.
I grafen så har jag kopplat ihop bilarna vid 105 km/h och låtsas att det är 6 sekunder efter en start från noll. Det är dock fejk eftersom jag tagit accelerationen ifrån banåkning där acceleration påbörjats i 70-80 km/h på treans växel. Undantag är jag själv i rosa linje som gör en växling från tvåan vid 105 km/h i min M3. Sannolikt skulle Porschen vara en sekund snabbare om det varit start från 0. Men då hade inte jämförelsen blivit lika tydlig.
Så utgå ifrån punkten vid 6 sekunder och 105 km/h. Alla bilarna går på treans växel och jag tycker mig märka att Porschen har toppigast effekt eftersom den har samma acceleration som M3orna upp till 120 där den sedan sticker iväg (ljusblå kurva). Snabbast är Corvetten som också har längst växel. Porschen verkar växla vid 145 km/h. Stämmer det att den är så lågt växlad Kenne? Efter en långsam växling av mig i Corvetten ser det ut som GT3RS och Corvetten accelererar jämnt den sista sekunden.
om man kollar data så är det 320, 360, 380 och 400 hästar i bilarna. Motorvolymen är 3.2, 3.2, 3.8 och 6.0 liter. Så det som ger stora skillnaden är sannolikt effektövertaget på mellanvarv i Corvetten. Roligt att få vara snabbast på något i denna jämförelse. För annars är Corvetten ett rundningsmärke utan R-däck. Hoppas att det bättrar sig lite när jag får de nya däcken. Det märker vi på Palm Beach International Raceway som ska gå av stapeln 13 mars. Återkommer några dagar efter det.
Peo.
Man blir ju inte lite sugen på att komma över och åka med, jag känner igen mig själv när du beskriver karaktären, att man kanske föredrar att jobba med växelspaken men samtidigt så är det bara SÅÅÅ gott med maffigt vrid 
Bromsar bäst som bromsar sist...
