I den svenska Vw-världen tillhör denna bil kategorin "De som vet, dem vet"
Enligt uppgift ägdes den utav en reporter på bilsport som lät Stigs garage i Vara gå loss på den med Oettinger grejer bara några år gammal, detta kunde man sedemera läsa om i sagda tidning nån gång 90/91.
Bilen var i behåll med sina unika komponenter rätt långt fram i närtid men tack vare mer eller mindre ambitiösa ägare gjordes många (i mitt tycke) halvtaskiga val och bilen sargades successivt till hur den var vid inköpstillfället för undertecknad, delvis avsaknad av allt som gjorde den unik och ingen vet vart det har tagit vägen, men men.
Här nedan kan den ses i den utstyrsel som den hade längst och med motorn fortfarande i behåll.
Enligt uppgift så kördes det ras på motorn vartvid allt hamnade i lådor, och en donatorbil med komplett motorpaket inhandlades. Projektet blev dock sedemera ståendes och togs över utav en garagegranne till dåvarande ägaren som plockade ihop bilen igen. Den ene hävdar att även motordelarna i lådor togs över varav den andra förnekar. Förmodligen slängda pga okunskap eller liknande.. men man ska ju som bekant inte gråta över spillda motordelar
Bilen togs över lite spontant ifrån en god vän som inte riktigt hade tiden han kände att den förtjänade, såhär såg den ut vid hämtningstillfället sommaren 2023.
Väl hemma så började det funderas på vad man kunde göra av den.
Ju mer det grävdes klargjordes dock att denna som många andra 16v inte var en survivor.. Efter att ha skrapat bort ungefär ett ton av de tidigare ambitiösa ägarnas isoleringsarbete uppdagades rost... i mängder. Det brukar vanligtvis inte skrämma mig, men tyvärr är den så pass långt gången i skarvar och skrymslen att man inte lägger en hellack utan att iprincip syradoppa och rostlaga i ett år eller två (knappt då). Och tack vare att bilen fått en halvbur installerad togs beslutet att lappa ihop den och bygga en typ track day bil.
Verkar som att ambitionerna inte var speciellt mycket högre trots att man la en hellack nån gång. Men jag är inte bitter! Tac vare det lever den och har förhoppningar om att få se vägarna igen.
Målet för stuk och utseende sattes efter långt gångna begär om en Grupp-A/DTM bil som kan brukas även på gata. Låg rideheight, stora hjul. Med ett chassi som åtminstone någorlunda motsvarar vad utseendet skvallrar om.
En uppsättning 18x8 Compomotive TH införskaffades, favorithjulet alla kategorier.
Nu blev det ju helt plötsligt bråttom med hjulupphängningen så svetsarbetet varierades med framtagandet utav lite specialkomponenter till detta.
Först ut blev komponenter för korrigering utav geometrin vid korrekt rideheight. Spindelleden byttes ut mot ett ledlager. Spindlar från Corrado G60 inhandlades för att kunna uppgradera bromsarna.
Och när det gäller bromsar så blev det ett vinnande koncept i form utav Brembo fyrkolvsok från en modernare bil inom vagkoncernen.
Till detta behövs ju både skiva och adapter så lämpliga skivor från en Abarth inhandlades samt material för att kuna fräsa fram en enkel adapter. Samtidigt borrades och gängades naven om till 5x100 för att få på fälgarna.
Fortsättning följer
Mvh Patrik
