Lennart skrev:
Är det inte bättre att härda efter bearbetning. Då kan välja vilken grad som passar dig.
Man är tvungen att tillverka veven i flera steg. Exempelvis för AFNOR 40 CDV 20; första grovbearbetning, anlöpning vid 830 grader, andra grovbearbetning, stressfrigörelse vid 800 grader, första finbearbetning, härdning från 990 grader, en serie anlöpningar mellan 570 och 610 grader (3 stycken) och en avslutande finbearberning. Vid härdning måste axeln hållas fast i horisontellt läge för att undvika deformering vid martensitomvandling. Detta avslutas sedan med en gas nitrering vid 90-100 timmar
Förekommande material är ex. EN30B, EN40B, AFNOR 40 CDV 20 och liknande. Vakuum omsmält stål brukar man föredra. Mikrostrukturen hos materialet måste vara fint, vevaxlar havererar normalt sprött. Pulver-stål skulle också kunna vara intressant att prova då dessa har en mycket fin mikrostruktur.
Värmebehandling sker vanligen så att man får en kärnhårdhet i området 35-50 HRC. Det är viktigt att värmebehandlingen anpassas så att materialet ej blir för sprött, kräv minst ett tiotal J/cm^2 i slagseghet. Ythårdheten bör ligga kring 1000 HV. Plasmanitrering skulle eventuellt kunna vara ett bättre alternativ till konventionell nitrering.
Tänk på att vevaxelns mått ändras något vid värmebehandling, därför mäste den slutgiltiga bearbetningen ske efter värmebehandlingen. Man får dock inte ta bort för mycket material efter värmebehandlingen, ca 0,5 mm är lämpligt.