Micke Holmström skrev:

Med lite distans till körupplevelsen måste jag ändå säga att åkturen med dig nästan satte ännu större spår i skallen, tusen tack igen. Brukar du förresten åka ännu fortare än 8.02 när du kör utan 80 kg barlast?

Ingen orsak, nöjet var lika mycket mitt.

Jag tar aldrig tid själv. Förr när man fick filma gjorde jag det ibland från videobanden. Dessutom måste jag säga att jag blir mindre och mindre fartfixerad ju fler varv jag kört - börjar väl bli gammal...

Utan passagerar går det naturligtvis fortare, dels pga av vikten men också för att jag tar det lite extra försiktigt med folk i bilen. Dessutom brukar ju farten stiga mot slutet av en veckan, så lite fortare än vad vi åkte är möjligt.

Nåväl, kul var det med verkligt perfekta förhållanden under söndag-tisdag, sedan blev det ju lite mer folk.

Ser fram emot din fullständiga rapport.

Mvh

Anders

Magnus Thomé skrev:

8:02 låter som en häftigare åktur än 8:38

Ja, det skall jag väl rakt erkänna att jag tycker. Å andra sidan så skiljer bilarna en hel del också. I din och Jannes bilar tyckte jag högfartsstabiliteten och era förarkunskaper var de största skillnaderna jämfört med min egen bil och min förmåga. I Anders bil var precis allt mycket bättre, acceleration, bromsegenskaper, kurvförmåga, väggrepp mm.
Att Anders verkade läsa banan som om någon hade suttit med detaljerade noter och rabblat i högfart gjorde nog sitt till också (Jag gjorde det inte )
Vad som är svårare, ialla fall för mig, att förstå är hur vissa skall kunna köra märkbart fortare runt ringen än så. Jag har ju läst om Ulf, Horst, Sabine, Bell och Bellof mfl. Hur ser deras inbyggda noter ut

Micke Holmström skrev:

Vad som är svårare, ialla fall för mig, att förstå är hur vissa skall kunna köra märkbart fortare runt ringen än så.

Ja, hur Röhrl kan köra 25 sekunder snabbare än vad jag gör - på gatdäck - är ju lite "störande". Men så är han ju världsmästare och jag bara en glad turist!

Hehe, jag har nog aldrig hört Micke låta lika lycklig och lyrisk trots att det verkade som att han skulle få skruva ihop kadetten en gång för alla igen

Du sålde definitivt din upplevelse på bästa sätt, hade jag haft mer diesel i tanken är frågan om jag inte hade kört direkt ifrån varuhuset vi var och handlade i till Ringen, hehe får väl bli i sommar då !

Ps skippa fastigheterna nu och koncentrera dig på en bra reserapport, vi väntar otåligt på den ju.
MVH Lorant

Reserapport Ringen 040416-20

Reserapporten:

Efter flera års funderande och trånande var det då äntligen dags för det första Ringenbesöket.
Jag och min bättre hälft Anna anlände till Nürburg på fredag em för inkvartering och lite insupande av atmosfären inför lördagens VLN-race.

040417 Race! På förmiddagen gick vi ett varv i depån och spanade in de olika teamen och bilarna. Framåt lunchtid träffade vi Magnus, Johan, Anders och Janne hos Sabine strax innan start och fick reda på att Team Schwedenkreuz M3 tyvärr inte var färdigbyggd än - trist . Racet var kul att se ändå. Ett flertal Porschar åkte otroligt fort och kamperade främst med en "Jagga" (Silluette-klass), en Viper och en DTM-Astra. Totalt var det över 100 deltagare i detta jättearrangemang.
Efter att räckena rätats ut och banan sopats av var det dags för allmänhetens åkning vid 18-tiden. Påtagligt nervös visste jag inte riktigt hur jag skulle göra, skulle de otäcka Porscharna komma farande i ohyggliga farter och blåsa mig av banan om jag körde för sakta eller skulle jag ordna avåkningen på egen hand genom ett alltför entusiastiskt tempo?
Som tur var erbjöd sig Janne N att skjutsa mig runt ett varv i sin M3 med varningen om att det skulle gå väääldigt långsamt med tanke på att det var hans första varv sen senast. Redan efter ett fåtal kurvor kunde jag konstatera att varningen var betydligt överdriven. Vi dansade fram i en skrämmande hög fart och liksom de flesta andra nybörjare noterade jag hur kraftigt kuperad banan verkligen var. Något lättad efter detta introduktionsvarv gav jag mig ut på mitt första egna varv, som tur var så var det lite trafik vilket underlättade körningen betydligt. Efter detta fick jag möjlighet att åka en tur med Magnus. Liksom under turen med Janne (och jämfört med mitt eget varv) konstaterade jag dels att M3or i allmänhet har fantastiskt fina allroundegenskaper och dels att det krävs mer än ett varv för att hitta skapligt runt nordslingan.

Dagen avlutades med en god middag på ett fullsatt Pistenklause.

040418 Fri åkning 08.00 - 19.30. Efter en ordentlig frukost bar det iväg till depån för inköp av ett femvarvskort. Vartefter varven rullade på hittade jag bättre och bättre. Notabelt var att bilen började skramla lite i framvagnen (mer än vanligt alltså!). Mitt, vid det här laget vältränade, öga för fel konstaterade att bultarna som håller bärarmarna skulle må gott av att dras åt lite och förses med varsin kontramutter. Fördelaren och diverse kåpor under huven bestämde sig också för att skramla lös, kanske dags att doppa hela bilen i Locktite inför nästa besök? Vidare konstaterades att oljeförbrukningen vid hårdkörning, som inte är så värst besvärande på svenska banor, verkligen är betydande här. Kan det vara fullgas under långa sträckor som efter Bergwerk och liknande som gör att det går åt ett par, tre dl per varv?

Efter ännu en middag på Pistenklause somnade jag mycket gott trots de små problemen.

040419 Hade stämt träff med Anders J vid tiotiden för en gemensam resa till Ringracing där jag hoppades få hjälp med bärarmarna. De tog vänligt emot och lovade att bilen skulle vara klar till 12.00. Anders lämnade samtidigt in Porschen för oljebyte mm.
Under tiden vi väntade på att bilarna skulle bli klara tog vi en tur bort till olaf Mantheys verkstad. Åsynen var inget som liknade en verkstadslokal, snarare en kliniskt ren utställningshall med spatiösa ytor mellan varje bil, ljudlösa lyftar helt nerfällda i golvet utan nämnvärda kanter när de inte brukas och väggarna draperade med gyllene segerkransar. På lyftarna stod de flesta av de snabbaste bilarna från lördagens VLN-race. Imponerande!
Vid 12-tiden var det så dags att hämta bilarna igen. Anders skrockade gott och menade att om det var något Ringracing var dåliga på så var det att hålla tiden som de lovat, men banan skulle ju vara öppen till 19.30 i kväll så visst borde vi ju hinna åka en del. På klockslaget 12.00 betalade vi för oss. Kadetten hade även fått stötdämparen fastskruvad i fjäderbenet ordentligt (jo, jag lovar, även den hade jag kollat innan vi åkte hemifrån) och var klar för drabbning igen.
Ett nytt femvarvskort inhandlades och varven åktes. Under de två dagarna var det otroligt lite trafik på banan, bara vid enstaka tillfällen fick man köra om eller blev omkörd av andra, fantastiskt skönt med tanke på min ringa erfarenhet av banan och farhågorna om intensiv trafik inför Scuderiakursen helgen efter.
Sista varvet blev det snabbaste under helgen med 9.02 BTG. Såg även 218 km/h på mätaren innan Schwedenkreuz och runt 200 ner i Fuchsröhre och uppför Kesselchen. Lite irriterande var att soppan tog slut i en brant backe på slutet vilket fick motorn att tappa andan en stund, annars hade åttan varit i hamn. Nåja, det kommer väl fler tillfällen.
Mest nöjd var jag med att jag inte under något tillfälle under de 11 varven tog i för mycket och hamnade i tokigheter utan att marginalerna alltid var goda och på rätt sida trots den minst sagt komplicerade banan.
Dagen avslutades med ett varv med Anders i hans GT3. Om detta hade mycket kunnat sägas. Under åkturen var jag dock stum av fascination för hur fort en GT3 egentligen går och hur den kan hanteras om man lärt sig banan tillräckligt bra (klockan stannade på 8.02). När Anders dessutom påstår att Walther Rörhl kört en likvärdig bil, fast på gatdäck, 25 sek snabbare snurrar rätt många tankar runt i huvudet på hur okunnig jag själv är och vilken skillnad det egentligen är på vad gemene man menar med bilkörning och det som företas av kompetenta förare runt Nordslingan. Kvällen avslutas med en Pizza i kollosal-format på Pinoccio i Adenau (kan verkligen rekommenderas).

040420 Vi checkar ut från rummet. Vår värdinna, den trevliga 68-åriga Gertrud Daniels, frågar omtänksamt huruvida vi har tillräckligt med mönster kvar på däcken för att ta oss hem. Vi svarar att det nog skall gå bra, det är ju ändå 3 mm och jag har dessutom för vana att ta det försiktigt i regn. Vid macken vid Döttinger höhe införskaffas det obligatoriska märket som skall pryda bakluckan innan färden går vidare mot Moseldalen.

Resterande del av resan går via Luxemburg, Belgien och Holland innan vi åter äntrar Autobahn, då med en knakande drivknut och ett lätt sjungande hjullager i bak.


Stort tack till alla som hjälpte till att göra vårt första Ringen-besök så trevligt!

När skall man lära sig att inte läsa rapporter från Ringen...

Man blir ju såå sugen på att åka.

Då gissar jag att även du är fast i träsket Micke?

Gratulerar till en utmärkt BTG-tid!
Vilka däck körde du på?

Nisse Classon skrev:

Då gissar jag att även du är fast i träsket Micke? Gratulerar till en utmärkt BTG-tid! Vilka däck körde du på?

Fast i träsket, hehe, vad talar du om?? Livet har fått en ny mening!

Jag åkte på Bridgestone S02 PP, 225/35-17. De funkade bra även om greppet givetvis är sämre än med R-däck.

Jag förstår vad du skrev om tidigare att du tappar tid i uppförsbackarna med en svag motor. När man kommit en bit efter Bergwerk ville ju bilen knappt öka farten längre trots att motorn är skapligt stark, den fick då lyfta 1120 kg ett stort antal höjdmeter varje sekund.

Micke Holmström skrev:

Jag åkte på Bridgestone S02 PP, 225/35-17. De funkade bra även om greppet givetvis är sämre än med R-däck.

Tusan också, jag hade hoppats på att du körde på R-däck!
Jag har kört på Falken FK451, men jag tänkte ta med R-däcken till sommaren.

Nisse Classon skrev:

Tusan också, jag hade hoppats på att du körde på R-däck! Jag har kört på Falken FK451, men jag tänkte ta med R-däcken till sommaren.

Så bra, då får jag säkert ännu ett motiv till ett snart återbesök, visst var det 9.15 du åkt nu?

Vill åka ner igen.... NUUUUUUU!

Underbart med sådana reserapporter!
Låter som en strong prestation för att vara första resan!
För jag misstänker att det inte var den sista...

Micke, ses vi på Björkvik på Söndag?