Reserapport Ringen 040416-20
Reserapporten:
Efter flera års funderande och trånande var det då äntligen dags för det första Ringenbesöket.
Jag och min bättre hälft Anna anlände till Nürburg på fredag em för inkvartering och lite insupande av atmosfären inför lördagens VLN-race.
040417 Race! På förmiddagen gick vi ett varv i depån och spanade in de olika teamen och bilarna. Framåt lunchtid träffade vi Magnus, Johan, Anders och Janne hos Sabine strax innan start och fick reda på att Team Schwedenkreuz M3 tyvärr inte var färdigbyggd än - trist

. Racet var kul att se ändå. Ett flertal Porschar åkte otroligt fort och kamperade främst med en "Jagga" (Silluette-klass), en Viper och en DTM-Astra. Totalt var det över 100 deltagare i detta jättearrangemang.
Efter att räckena rätats ut och banan sopats av var det dags för allmänhetens åkning vid 18-tiden. Påtagligt nervös visste jag inte riktigt hur jag skulle göra, skulle de otäcka Porscharna komma farande i ohyggliga farter och blåsa mig av banan om jag körde för sakta eller skulle jag ordna avåkningen på egen hand genom ett alltför entusiastiskt tempo?
Som tur var erbjöd sig Janne N att skjutsa mig runt ett varv i sin M3 med varningen om att det skulle gå väääldigt långsamt med tanke på att det var hans första varv sen senast. Redan efter ett fåtal kurvor kunde jag konstatera att varningen var betydligt överdriven. Vi dansade fram i en skrämmande hög fart och liksom de flesta andra nybörjare noterade jag hur kraftigt kuperad banan verkligen var. Något lättad efter detta introduktionsvarv gav jag mig ut på mitt första egna varv, som tur var så var det lite trafik vilket underlättade körningen betydligt. Efter detta fick jag möjlighet att åka en tur med Magnus. Liksom under turen med Janne (och jämfört med mitt eget varv) konstaterade jag dels att M3or i allmänhet har fantastiskt fina allroundegenskaper och dels att det krävs mer än ett varv för att hitta skapligt runt nordslingan.
Dagen avlutades med en god middag på ett fullsatt Pistenklause.
040418 Fri åkning 08.00 - 19.30. Efter en ordentlig frukost bar det iväg till depån för inköp av ett femvarvskort. Vartefter varven rullade på hittade jag bättre och bättre. Notabelt var att bilen började skramla lite i framvagnen (mer än vanligt alltså!). Mitt, vid det här laget vältränade, öga för fel konstaterade att bultarna som håller bärarmarna skulle må gott av att dras åt lite och förses med varsin kontramutter. Fördelaren och diverse kåpor under huven bestämde sig också för att skramla lös, kanske dags att doppa hela bilen i Locktite inför nästa besök?

Vidare konstaterades att oljeförbrukningen vid hårdkörning, som inte är så värst besvärande på svenska banor, verkligen är betydande här. Kan det vara fullgas under långa sträckor som efter Bergwerk och liknande som gör att det går åt ett par, tre dl per varv?
Efter ännu en middag på Pistenklause somnade jag mycket gott trots de små problemen.
040419 Hade stämt träff med Anders J vid tiotiden för en gemensam resa till Ringracing där jag hoppades få hjälp med bärarmarna. De tog vänligt emot och lovade att bilen skulle vara klar till 12.00. Anders lämnade samtidigt in Porschen för oljebyte mm.
Under tiden vi väntade på att bilarna skulle bli klara tog vi en tur bort till olaf Mantheys verkstad. Åsynen var inget som liknade en verkstadslokal,

snarare en kliniskt ren utställningshall med spatiösa ytor mellan varje bil, ljudlösa lyftar helt nerfällda i golvet utan nämnvärda kanter när de inte brukas och väggarna draperade med gyllene segerkransar. På lyftarna stod de flesta av de snabbaste bilarna från lördagens VLN-race.

Imponerande!
Vid 12-tiden var det så dags att hämta bilarna igen. Anders skrockade gott och menade att om det var något Ringracing var dåliga på så var det att hålla tiden som de lovat, men banan skulle ju vara öppen till 19.30 i kväll så visst borde vi ju hinna åka en del. På klockslaget 12.00 betalade vi för oss. Kadetten hade även fått stötdämparen fastskruvad i fjäderbenet ordentligt (jo, jag lovar, även den hade jag kollat innan vi åkte hemifrån) och var klar för drabbning igen.
Ett nytt femvarvskort inhandlades och varven åktes. Under de två dagarna var det otroligt lite trafik på banan, bara vid enstaka tillfällen fick man köra om eller blev omkörd av andra, fantastiskt skönt med tanke på min ringa erfarenhet av banan och farhågorna om intensiv trafik inför Scuderiakursen helgen efter.
Sista varvet blev det snabbaste under helgen med 9.02 BTG. Såg även 218 km/h på mätaren innan Schwedenkreuz och runt 200 ner i Fuchsröhre och uppför Kesselchen. Lite irriterande var att soppan tog slut i en brant backe på slutet vilket fick motorn att tappa andan en stund, annars hade åttan varit i hamn. Nåja, det kommer väl fler tillfällen.
Mest nöjd var jag med att jag inte under något tillfälle under de 11 varven tog i för mycket och hamnade i tokigheter utan att marginalerna alltid var goda och på rätt sida trots den minst sagt komplicerade banan.
Dagen avslutades med ett varv med Anders i hans GT3. Om detta hade mycket kunnat sägas. Under åkturen var jag dock stum av fascination

för hur fort en GT3 egentligen går och hur den kan hanteras om man lärt sig banan tillräckligt bra

(klockan stannade på 8.02). När Anders dessutom påstår att Walther Rörhl kört en likvärdig bil, fast på gatdäck, 25 sek snabbare snurrar rätt många tankar runt i huvudet på hur okunnig jag själv är och vilken skillnad det egentligen är på vad gemene man menar med bilkörning och det som företas av kompetenta förare runt Nordslingan. Kvällen avslutas med en Pizza i kollosal-format på Pinoccio i Adenau (kan verkligen rekommenderas).
040420 Vi checkar ut från rummet. Vår värdinna, den trevliga 68-åriga Gertrud Daniels, frågar omtänksamt huruvida vi har tillräckligt med mönster kvar på däcken för att ta oss hem. Vi svarar att det nog skall gå bra, det är ju ändå 3 mm och jag har dessutom för vana att ta det försiktigt i regn. Vid macken vid Döttinger höhe införskaffas det obligatoriska märket

som skall pryda bakluckan innan färden går vidare mot Moseldalen.
Resterande del av resan går via Luxemburg, Belgien och Holland innan vi åter äntrar Autobahn, då med en knakande drivknut och ett lätt sjungande hjullager i bak.
Stort tack till alla som hjälpte till att göra vårt första Ringen-besök så trevligt!