Det är för lite gamla bilar här. Och för lite icke-extrema bilar. Det behövs bilar här med sisådär 100 hästar. För det är också kul. Faktiskt.
Så.. Tadaa! En kurvkul och grön 02:a
Kort bakgrund:
18 år gammal skrotade jag 1993 min förstabil, en sandgul Fiat 127 med dubbla lager glasfiberspackel och texten FIAT spegelvänt i grillen. Motor och låda sprack, och taket trycktes ner i baksätet. Fiaten och jag mötte ett träd. Trädet vann.
Min bror kom till sjukhuset med Motorbörsen (för er yngre: = fordonsdelen på Blocket i en analog form som man då köpte en gång i veckan). Det övervägdes fram och tillbaka. Det var inte bestämt med sportigt då, så väl utskriven kikades på MB 190C -65, 220SE -65, en Opel Kadett Coupé -66 ("torparcheva") och lite annat innan storebror ringde från Halmstad och hade hittat en grön 02:a på BMW-handlarens bakgård. Han själv körde då 2002 tii.
Jag åkte dit, min far prutade från 11 000 till 9000, och jag körde hem. Med fulldubbade 20 år gamla vinterdäck och fårskinn i skuffen. Jag körde ett år innan den konstaterades för rostig i framför allt front, framskärmar och dörrar och den lämnades in för lagning och lack.
Sedan rullade det på. Den var en ganska original sommarbil som vilade på vintrarna och tiden gick. Jag skaffade väldigt rolig bruksbil och då kom den knappt fram på sommaren längre. Saker ändrades och jag gjorde av med den roliga bruksbilen och började då snegla på den gröna igen. Den kom ut, men var inte lika kul längre.
Min bror, som själv entusiastiskt for runt på bana i en svansmotortysk, uppmanade mig att göra likadant. Motorn behövde en genomgång, och medan den var ur så övertalades jag och inskaffade då följande (eller, en del kom senare, med det här är nog allt till dags dato):
H&R Cup Kit, som sänker ca 50 mm och gör bilen väldigt mycket kurvroligare. Grövre krängningshämmare från hemlandet, numera med polybussningar.
Nya bussningar till framvagnen. Original förutom Turbo-bussning till casterstaget.
Roligare bromsbelägg (Tarox).
En Momo Prototipo.
Lös varvräknare, det sitter ju inte original.
Två Cobra RS Classic stolar.
Fjäderbensstag (det var erbjudande när jag beställde annat, och det är ganska skönt att hänga på när man skruvar förgasare)
25%-diff från E21
4-1 headers från Amerika (vilket känns lite fel) och sedan tidigare sitter ett Simons sportsystem på vilket jag bara satte ett rakt rör istället för originalkröken. Nu kikar slutröret sportigt ut i mitten istället.
Lite senare kom en Weber 38/38 som jag nu för fullt försöker få att blanda lagom (med hjälp av en Lambda-mätare). Emulsionsrör är på väg och även..
Mekanisk bränslepump från BMW 3.0 för att få bättre flöde.
4 st Borrani plåtfälgar 13x6 (eller 7st, tror jag, olika ET). Nu har jag för banåka ET30 fram (med 5mm spacer) och ET 17 bak med 185/70 Kumho Eccsta V70A, till vardags original E21 plåt 13x5.5 med 185/70 Michelin.
I fabriceringsstadie är också bromskylning. Jag gillar inte frontspoilers, 02:ornas är så fina som de är, så det blir en hemmagjord aluminiumlåda under frontplåten, mellan bogseröglorna, med slang som leder upp till en rörstumpskonstruktion som leder frisk luft till båda sidor av bromsskivan och samtidigt "skrapar av" den varma.
Och så har jag tagit bort stötfångarna och rullat skärmkanterna.
Det ska i en båge. Jag har en fullbur, som enligt uppgift suttit i en tysk Grupp H-bil men jag orkar/vill inte ta hål i instrumentbräda och slopa mittkonsoll. Så bara bakdelen åker i. Snart.
Skvalplåt är också på gång.
Tanken är kurvkul, men inte räser. Eller, banbil för gata. Ungefär. En stående punkt har också varit att "det ska gå att göra tillbaka till original". Jag håller fast vid den än så länge.
Och så vill jag ha det lite periodiskt rätt. Till exempel Borrani-fälgarna, det finns moderna och lättare, men jag gillar mina Borrani. Dessutom är inte den största faktorn för hur fort det går den ofjädrade vikten, det är lunsen bakom ratten.
Namnet här i tråden, Hans, är så klart en hyllning till Hans-Joachim Stuck. Han vann ju 24-timmars på ringen med en Koepchen TI 1970 (Och med en 320d 1998 och med en M3 GTR 2004). Namnet används inte till vardags.
Så här ser den ut, i all sin småfläckiga rostighet och skavda charm. Efter hand som det pekat mer mot bana har också funktion satts före utseende. Med vissa gränser, så klart.
Kinnekulle. Enda dagen på bana för den gröna, än så länge. Och dagen jag bestämde mig för R-däck. Vanliga var helt enkelt inte kul efter lunch.
)
