Härligt äventyr! Det är verkligen något speciellt med lätt, öppen räserbil!

Bra skrivet - tack för att du delar med dig!

Verkligen en inspirerande race rapport och kul läsning. Men jag antar att körningen var ännu roligere.

Hur går du vidare nu? Är det bara tack och hej. Sen inget mer?
Eller blir det en styrning till nästa säsong? Kanske ger det kraft till att fixa iordning 944:an?
Vi vill gärna ha en fortsättning av dina upplevelser.

Eddie Varvstopp skrev:

Ett intressant fenomen att hjälmen vill lyfta på rakan.

Jag köpte en integralhjälm när jag köpte 7'an, och råkade ut för samma fenomen. Till min hjälm (Sparco RF-5w) finns det spoliers att köpa som minskar lyftet drastiskt.

------------------------

Låter som en utmärkt upplevelse! Tack för att du delar.

Marcus Gustafsson skrev:

Eddie Varvstopp skrev: Ett intressant fenomen att hjälmen vill lyfta på rakan. Jag köpte en integralhjälm när jag köpte 7'an, och råkade ut för samma fenomen. Till min hjälm (Sparco RF-5w) finns det spoliers att köpa som minskar lyftet drastiskt. ------------------------ Låter som en utmärkt upplevelse! Tack för att du delar.

Fick samma problem med min OMP när jag hyrde Formel Vee första gången, följde med en sån liten spoiler som man limmar på och det löste det helt

Lysande bra racerapport! Rolig läsning!

Och klart inspirerande. Egentligen borde man (alltså jag) släppa vinnarskallen då och då och lägga lite tid/pengar på att testa andra klasser och bilar. Har varit sugen på att köra Legend och någon form av Formel-bil ett tag, men Clubman ligger ju egentligen närmare till hands.

Jösses vad coolt att hamna på rejsas förstasida

Det låter konstigt att det kommer från mig men jag tror att man mår bra att exponera sig mot nya utmaningar . Jag vet att Stefan ibland brukar ge erbjudande att hyra en av hans bilar så det går att kontakta honom och höra sig för om det finns möjlighet.

För egen del är det väl lite "tack och hej". Jag har inte möjlighet att skaffa en bil till som det ser ut nu, så då blir det att plocka ihop 944:an och köra (jag trivs och har kul med den).

Kan ju förstås avslöja att jag har surfat runt lite och hittat att en PRC med Honda maskin hade nog varit intressant att göra en resa med. Fast det är ju om drömmarna får löpa fritt...

Jag har tittat på såna ett tag och varit och provsuttit en.
Jag hade börjat spara ihop pengar till den men jag hade oflyt med mina hundar så minst70 gick till veterinärkostnader.
Men jag borde provköra innan jag köper för jag får precis plats.
Fruktansvärt mycket bil för pengarna.

Erland

Mmmm.. jag har inte haft lust att skriva något på ett tag, har nog haft att göra att jag inte känt att jag har haft något att skriva om. Men nu , så här ligger det till:

Det var en kväll under sportlovet som jag började titta på serien "Senna" på Netflix. De första avsnitten kretsar kring hur Ayrton försöker hitta en bil att köra med. Dagen efter ringer min telefon och det är Stefan Mumm. Han berättar att det finns en clubman bil som inte kommer kunna köras av ägaren kommande säsong, dessutom finns "#72" som han driver, till förfogande. Han undrar om jag är intresserad att köra? Det är inte utan att man känner sig ytterst priviligierad att få ett sådant erbjudande. Jag behövde tänka på saken. Jag har en egen räserbil som jag har velat få startklar i ett par år och med ytterligare "distraktioner" kommer det ta ännu längre tid . Sedan ska det fungera här hemma. Jag trodde min hustru skulle ge mig några förnuftiga argument, så jag kunde lägga ner tankarna på racing 2025, men jag får svaret "men det är klart du ska ta chansen". Försöker höra med min kloka son om han ser något jag förbisett, men möts av "Pappa, jag vill se dig köra räserbil". Attans! Jag har en för bra familj . Jag hör av mig Stefan och låter meddela att jag gärna kör hans Mallock U2 Mk35 SG #72, först på MSCC KM1 på Knutstorp och sedan på självaste SSM. I år fyller jag 50 så det här kan jag gott unna mig . Bilen har jag kört tidigare men att köra den lite till hade varit kul. Sedan har jag bara kört SSM en gång och det var 2011 så nu får det vara dags igen .



Under påskhelgen väntar jag på att få bekräftelse på vilken dag jag ska infinna mig för invägning. Stefan ringer men istället och låter meddela att bilen inte kommer vara startklar till KM1. Väldigt trist tycker vi bägge. Nu rör vi oss i clubracingkretsar där mycket av framdriften baseras på tjänster och välvilja så att gorma och föra liv om vad som var sagt är det liksom inte läge för. Vi är överens om att vi bör ha en plan-B som innefattar ett pass innan SSM så jag får värma upp ordentligt innan "skarpt läge".

Så plan B kristalliseras och siktet är ställt att träna på en kvällskörning på Sturup. Här flyter en annan detalj upp till ytan som belyser att man kör på klubbnivå. Min fru kommer troligtvis behöva jobba helgen för SSM vilket gör att jag behöver stöttning med att ha koll på sonen. Mina närmsta vänner som jag brukar kunna få med på tävlingar ska tydligen renovera på hus eller åka iväg på barnrelaterade aktiviteter, så de kan jag inte räkna med. Men så pratar jag med Isobel, en tjej som jag känt sedan hon föddes och som nu blivit 16 och har blivit djupt intresserad i Formel 1. Dotter till våra bästa vänner och lite av en storasyster till min son så är hon given kandidat att följa med tillsammans med sonen. Hon är väldigt taggad att få vara med som teammedlem.

Och så närmar sig träningsdagen på Sturup och jag känner mig tvungen att höra av mig till Stefan för en avstämning. Jodå, det ska bli åka av, fast det behöver ju vara med en ändring. #72 är fortfarande inte tävlingsklar och kommer ej heller bli det, så jag får snällt finna mig i att få köra #71. Inte mig emot, det är i mina ögon nära nog en identisk bil men jag behöver se om jag passar. Det blir en tur till Stefan med sonen för att passa in körställningen för mig. När jag kommer hem igen anmäler jag mig till Svenskt Sportvagnsmeeting 2025 i klass Clubman . Fortsättning följer...

Eddie Varvstopp skrev:

Fortsättning följer...

Men va f... här såg jag fram emot mer läsning NU, inte sen!

Kul att det blir rejsing igen !!

Lysande, Eddie, absolut lysande!

Kul med lite glada tillrop

Jodå, det blev lite tränat i tisdags trots allt. Ett par timmar innan träningen slog jag en signal till Stefan för att snabbt stämma av, främst då det förelåg risk för regn vilket hade gjort träningen hyfsat meningslös. Jag får då reda på att han sliter förtvivlat med en strejkande logger. Då känner jag mig lite hjälplös då jag behöver hämta avkomman på fritis innan jag kommer vidare. Efter upphämtningen kör vi mot Stefan, får han ihop bilen så är han inte ensam att lasta och vi kan få kört, resonerar vi. Väl på plats provas logger från den andra bilen och som visar sig ha liv i sig. Då ska vi bara lasta.. eller.. Karossen behöver monteras på men den har varit isär för förstärkning och målning. Den passar inte ihop så det blir en stund att justera innan allt kan monteras. Ja, det skulle ställas däcktryck och spännas hjul också innan vi äntligen kunde lasta. Jag och sonen bränner iväg till Sturup och ca 18:20 är jag anmäld för träningen. Stefan kommer strax efter, jag byter om, bilen rullas ut och startas. Efter alla om-och-men så blir det en upplevelse i sig att racingklädd kliva ner i sittbrunnen med armbågarna över huvudet och sätta fast ratten .



Så bär det ut på banan. Vi har inga större ambitioner att sätta varvrekord, Stefan har urskuldat sig med att det är fel utväxling för banan och vi har äldre slicks på. För egen del vill jag bara återbekanta mig med bilen och bygga en känsla för den. Jag tycker Sturup är lite läskig bana vilket antagligen har att göra med min olycksstatistik där. Så av den anledningen tänker jag inte utmana ödet och riskera en dyr avåkning innan den riktiga tävlingen. De första varven växlar jag lite för att komma in i den h-växlade dog-lådan som manövreras med vänster hand. Det går fort och sedan lämnar jag bilen i 3:an för att få in flytet i banan. Loggern blinkar ilsket och varnar om dåligt oljetryck men Stefan har försäkrat mig om att det kan man ignorera då denna loggern inte blivit kalibrerad för denna motor, så jag litar på honom. Det är någon stans här jag brister ut i ett glädjeskratt för det är en helt fantastisk känsla att krana på så webrarna sjunger och uppleva den nakna fartkänslan. Sedan går jag över till att växla ner och utmana greppet i utgångarna. Men nu börjar det också komma regnstänk på visiret. Faktiskt första gången jag upplever det i en tävlingsbil. Jag har undrat hur det är och fick svar på att min Hedtec fungerar bra att få undan vatten och att den immar inte när man har farten uppe . Var gång jag går ut på rakan så noterar jag att sonen står och hejar på mig vid depåmuren hela passet, vilket stöd man har . Jag kör in i depå lite kort för jag stör mig på att ena backspegeln är feljusterad. Tack och lov är det bara enstaka bilar ute men sikten bakåt är usel på bilen även efter justering, men så är det. Jag kör vidare och det blir halare, det är bra träning för det går på släpp här och var, det blir till och med en bra sladd vid något tillfälle. Funderar på om jag ska köra in för det finns inte mer att utmana i fukten. Men jag kommer på att jag missat känna in mig på bromsarna. Så det blir en stund till där ute utan en bil i sikte. Efter ca 20 minuter tycker jag att jag borde in och dricka lite. Ställer mig på vår plats och lyckas lista ut hur backen fungerar . Det droppar än mer och vi resonerar att vi nog ska ta hem bilen i det hela skick den är i. Jag är faktiskt nöjd och så känns det bra att de tappra funktionärerna får sluta tidigare. Det blir att packa ihop och åka hem. Nog den dyraste träningen någonsin för min del men det var det värt. Jag vet att bilen funkar (minus loggervarningen) och jag nu känner mig redo att ta mig an SSM .

Fortsättning följer...