Fast tror ni inte haveriet är grundad i för lite WD-40?

"Det går bra nu"...

Mina delar till den reservmotor som valts ut, välsignats och fått äran att ta plats i Westfielden, fick en förstklassig PostNord-behandling. Först fick de stackars Japanska delarna åka med till fel stad, och när det åtgärdats, till fel utlämningsställe (men i alla fall ett utlämningsställe i Vagggeryd, vilket ses som en delseger - man ska ha rimliga förhoppningar på PostNördarna). Enligt appen väntade de i fredags på ICA, men enligt PostNords system på ICAs befann sig mitt paket i en parallell dimension. Vid samtal med kundtjänst (90min väntetid, ftw) kunde en smart snubbe lura ut på vilken hylla på ICA mitt paket låg, så "om du bara åker tillbaka dit och ber dem kolla på just den hyllan". Tror ni det funkade? Nääää, det visade sig att mitt paket skickats tillbaka till någon Post-central redan 10timmar tidigare, förhoppningsvis inte för att ge sig ut på en ny Sverige-turné.

Nu hade jag inte haft någon garagetid i helgen ändå, det såg lilla Dixie till!



Vår lilla gridgirl Dixie är..... Hon är liksom.... Låt oss säga såhär: Dixie upplever ytterst frekvent mycket stor förvåning på sin väg genom livet. Hon är otroligt snäll, gosig och positiv och hon älskar spontant alla. Hon funkar superbra med små barn ("klappa vovven!") och hon är alltid sprudlande glad och lycklig. Smart däremot..... är hon inte.

Omkring 23:30 lördag kväll beslöt sig Dixies tre hjärnceller impulsivt för att det var en bra idé att kuta preeeciiiiiis framför fötterna på min flickvän/sambo/kvinna/käresta, då hon gick i trappan. Den lilla hunden klarade sig oskadd (men förvånad), men min stackars flickvän bröt handleden. Alltså spenderades lördagsnatten och precis heeeeela söndagen på Värnamo sjukhus, tills jag tillslut (söndag kväll) kunde köra hem min kvinna, som nu har armen i ett stort gips (vilket gjorde lilla Dixie förvånad).

Jag har i alla fall hunnit med att avsluta haveriutredningen av Push-motorn som gick hädan på Rudskogen.




Tillslut hittade jag de sista bitarna av vevstaken. De ser lite obekväma ut därnere, stenhårt mosade mellan växellådans stora drev och motorblocket...




Otroligt nog blev det inte en skråma på toppen! Det var en bra överraskning!




Lite snopet att vevstaken absolut insisterade på att stampa till på kanten av cylindrarna, för annars hade de varit helt oskadda också.




Som förväntat fick vevaxeln och blocket ta de värsta smällarna när vevstaken hade sitt lilla tantrum. Det hela började utan tvekan med att vevstakslager #4, vårt återkommande lilla problem-lager, havererade och spann, gissningsvis staplade de båda lagerhalvorna ovanpå varandra och sprängde vevstaken inifrån.






Vad som är positivt är att resterande lager i motorn verkar ha haft en bekväm och trycksatt tillvaro, i alla fall fram till dess att #4 sabbade det roliga för alla andra. Så slutsatsen från Kristensson Haveriutredningskonsultation är att vi rimligen kan ge nuvarande koncept och lösningar en chans till. Dock utan att inkludera en tveksam vevaxeltapp eller ett efterblivet problem-lager i ekvationen, den här gången.

Bara att bängla vidare. Mot nya, djärva mål!

Ser ju trots allt överkomligt ut, avseende mängden arbete med att få ihop motorn igen.

Det verkar som min hypotes höll, med att kamkedjan inte kunde ha (direkt eller indirekt) havererat toppen.

På något sätts känns dessa motorer ändå rätt lättskruvade ut? Liksom när man plockade isär den gamla Zündappen vid tiden det begav sig, man liksom kan överblicka alla delarna på bordet på en gång?

Det kommer bli bra det här!

Re:

stilldouble skrev:

Ser ju trots allt överkomligt ut, avseende mängden arbete med att få ihop motorn igen. Det verkar som min hypotes höll, med att kamkedjan inte kunde ha (direkt eller indirekt) havererat toppen. På något sätts känns dessa motorer ändå rätt lättskruvade ut? Liksom när man plockade isär den gamla Zündappen vid tiden det begav sig, man liksom kan överblicka alla delarna på bordet på en gång? Det kommer bli bra det här!

De är riktigt fina motorer. Kanske inte direkt moderna längre (de är trots allt från 2004-2006) men håller hög nivå i avseende på ingenjörskap och tillverkningskvalitet. Sedan är det smidigt att ha allting i så liten och lätt paketering. Blir lätthanterligt.

Kamkedjan hoppade inga kuggar, där hade du helt rätt! Men.... en annan kedja gjorde faktiskt det. Kedjan och kedjeguiden till oljepumpen blev helt mosade. Ljudet jag hörde måste kommit från den kedjan. Att bakhjulen låste sig kom sig av att bitar från vevstaks-kadavret kilade fast sig mellan växellådans huvuddrev och blocket.

Re:

Torkel K skrev:

Efter Kinnekulle beslöt jag mig för två huvudsakliga ändringar i avsikt att ge mig bättre förutsättningar att uppnå en fungerande räserbil till tävlingen. 1: Byt till ett enklare system för växlingarna, helt oberoende av hastighetssensorer och ABS-enheter och 2: Acceptera att jag får klara mig utan ABS på första tävlingen. Lösningen blev att knåpa ihop några enkla mekaniska paddlar, kombinerat med en växelwire. https://rejsa.nu/im/user/17845/2026-06-16-13-10-20_img_7441.jpeg https://rejsa.nu/im/user/17845/2026-06-16-13-10-20_img_7442.jpeg https://rejsa.nu/im/user/17845/2026-06-16-13-10-20_img_7443.jpeg

Stämmer in i kören, förbannat rolig tråd att följa!

Håller på med motsvarande paddlar till min TL1000R-motor jag har i gräsklipparen, var inne på dubbla vajrar där tanken var att de skulle dra vid upp respektive nerväxling. Men det kanske räcker med en grov? Är det en bromswire eller vad kör du med?

Re:

Lilltrollet skrev:

Stämmer in i kören, förbannat rolig tråd att följa! Håller på med motsvarande paddlar till min TL1000R-motor jag har i gräsklipparen, var inne på dubbla vajrar där tanken var att de skulle dra vid upp respektive nerväxling. Men det kanske räcker med en grov? Är det en bromswire eller vad kör du med?

Tackar för det!

Vajern är en slags vajer som är gjort för att både dra och skjuta. De är mycket grövre än vajrarna till cyklar och har typiskt stålstavar i ändarna.



Sök på t ex "push/pull control cable" så hittar du alternativ.

Teaser.....

Det är semester och trogna tråd-läsare vet vad jag kommer skriva nu....... "Allt hänger liksom ihop. Det går inte att komma ifrån det. Det finns bara 24h på ett dygn, det riktiga jobbet måste (miss)skötas och rollen som pappa/husse kräver varierande insatser"

Samma läsare kan förmodligen också gissa vad som stod överst på listan. Och ni har helt rätt! Denna sommarsemester är på intet sätt annorlunda: Staket!!










Det är dock en avsevärd lättnad att kunna meddela att "Projekt Varginhägnad" faktiskt äntligen är slutfört. Nu när detta gamla och komiskt ruttna, lappade och lagade staket bytts ut till fräscha grejer har vi äntligen nått varvet runt.

I och med detta är jag också ganska säker på att jag utsatts för en rimlig livstiddos av just staket-byggande. Om jag aldrig mer, så länge jag lever, behöver bygga någon form av staket igen, så vore det helt ok för mig.

Fårrden har fått en dos kärlek i form av ett nytt diesel-filterhus av väldigt mycket inte-Ford-märke. De som Ford faktiskt tillverkar för Fårrden envisas nämligen med att utveckla småååå, smååå luftläckor, vilket gör att dieselsystemet tömmer sig själv och skiten måste luftas om Fårrden står ett par dagar (vilket var, milt uttryckt, mycket irriterande).



Dessutom hade Fårrdens temp-mätare packat ihop, med stor sannolikhet på grund av en trasig temp-sensorn, som är en känd svag punkt. Tempsensorn sitter på baksidan av toppen.... alltså låååångt där inne....




... och därför får den skiten helt enkelt sitta där kvar där och sura! Istället borrade och gängade jag denna perfekta platsen i kröken på framsidan av motorn och smäckte dit en eftermarknads-mätare.

Med det långa projekt "Varginhägnad" äntligen fullbordat är det såklart dags att åter applicera tid och energi på Svennerodden, eller hur? Eller ska vi äntligen jobba vidare på ladan, aka "Projekt drömverkstad"?

Nej....

Nä, istället har jag öppnat ett helt nytt byggprojekt, som vi kan kalla "Kärlek och Hat i Byarum". Namnet bör uttalat så dramatisk som möjligt, som titeln på en Harlequin-roman.

Ni förstår: Då min käresta flyttade in i huset hade hon inte med sig någon egen minimekaniker, men dock en Oliver, en Frey och en Irma. Oliver är en supersnäll björn som passar perfekt in i minivargarnas lilla flock. Alla kommer överens... eftersom alla alltid gör som säkerhetschefen bestämmer.



Oliver utsåg snabbt sig själv till någon form av "beskyddare av Dixie". Förmodligen drog han (helt korrekt!!) slutsatsen att hon och hennes både få och inkompetenta hjärnceller inte riktigt var lämpade att gå genom livet helt solo. I arbetsbeskrivningen ingår (tydligen) att låta henne klättra på honom och sova på honom, låta henne sno hans mat samt backa upp henne då hon studsar omkring och skäller på alla former av potentiella hot, verkliga som inbillande. Grannar, katter, sopbilen, spöken, fåglar på altanen, Dixies egen spegelbild i fönsterrutor och PostNord, för att nämna några.



"Men kärlekshatandet då?" tänker ni nu. Jo, de andra två individerna som ingick i paketet är Huspantern Irma och Pacifist-Frey och de är (som ni förhoppningsvis kan se?) inte hundar. De är katter.




Vi har faktiskt försökt, men mest av princip. Chansen att lyckas programmera om en 12årig hobby-mördare som Nellie är som att hoppas din 84åriga mormor ska sluta använda de gamla rasistiska uttrycken från 50-talet. Nellie hatar katter, med passion. De ska alla dö, genast, omedelbart och utan nåd.

Katterna bor för närvarande i lillstuga, som en tillfällig lösning. Vad vi behöver är ett utrymme inne i huset som både kan fungera som ett avskärmat hemmakontor och som samtidigt är ett skyddat katt-habitat. Lösningen (dramatisk paus...) finns bakom denna dörren.




Japp, vi håller därför på att inreda vinden! Det blir jyckar på våning 1 och 2, kissekatter på våning 3.




Vid Beelzebub håriga pungkulor, så jag avskyr att snickra.....





Men, allt det där är såklart bara ursäkter, fluff och distraktioner. Vad ni EGENTLIGEN vill läsa här är såklart: "Jag har börjat bygga ihop Westfieldens nya motor".