Fast tror ni inte haveriet är grundad i för lite WD-40?

"Det går bra nu"...

Mina delar till den reservmotor som valts ut, välsignats och fått äran att ta plats i Westfielden, fick en förstklassig PostNord-behandling. Först fick de stackars Japanska delarna åka med till fel stad, och när det åtgärdats, till fel utlämningsställe (men i alla fall ett utlämningsställe i Vagggeryd, vilket ses som en delseger - man ska ha rimliga förhoppningar på PostNördarna). Enligt appen väntade de i fredags på ICA, men enligt PostNords system på ICAs befann sig mitt paket i en parallell dimension. Vid samtal med kundtjänst (90min väntetid, ftw) kunde en smart snubbe lura ut på vilken hylla på ICA mitt paket låg, så "om du bara åker tillbaka dit och ber dem kolla på just den hyllan". Tror ni det funkade? Nääää, det visade sig att mitt paket skickats tillbaka till någon Post-central redan 10timmar tidigare, förhoppningsvis inte för att ge sig ut på en ny Sverige-turné.

Nu hade jag inte haft någon garagetid i helgen ändå, det såg lilla Dixie till!



Vår lilla gridgirl Dixie är..... Hon är liksom.... Låt oss säga såhär: Dixie upplever ytterst frekvent mycket stor förvåning på sin väg genom livet. Hon är otroligt snäll, gosig och positiv och hon älskar spontant alla. Hon funkar superbra med små barn ("klappa vovven!") och hon är alltid sprudlande glad och lycklig. Smart däremot..... är hon inte.

Omkring 23:30 lördag kväll beslöt sig Dixies tre hjärnceller impulsivt för att det var en bra idé att kuta preeeciiiiiis framför fötterna på min flickvän/sambo/kvinna/käresta, då hon gick i trappan. Den lilla hunden klarade sig oskadd (men förvånad), men min stackars flickvän bröt handleden. Alltså spenderades lördagsnatten och precis heeeeela söndagen på Värnamo sjukhus, tills jag tillslut (söndag kväll) kunde köra hem min kvinna, som nu har armen i ett stort gips (vilket gjorde lilla Dixie förvånad).

Jag har i alla fall hunnit med att avsluta haveriutredningen av Push-motorn som gick hädan på Rudskogen.




Tillslut hittade jag de sista bitarna av vevstaken. De ser lite obekväma ut därnere, stenhårt mosade mellan växellådans stora drev och motorblocket...




Otroligt nog blev det inte en skråma på toppen! Det var en bra överraskning!




Lite snopet att vevstaken absolut insisterade på att stampa till på kanten av cylindrarna, för annars hade de varit helt oskadda också.




Som förväntat fick vevaxeln och blocket ta de värsta smällarna när vevstaken hade sitt lilla tantrum. Det hela började utan tvekan med att vevstakslager #4, vårt återkommande lilla problem-lager, havererade och spann, gissningsvis staplade de båda lagerhalvorna ovanpå varandra och sprängde vevstaken inifrån.






Vad som är positivt är att resterande lager i motorn verkar ha haft en bekväm och trycksatt tillvaro, i alla fall fram till dess att #4 sabbade det roliga för alla andra. Så slutsatsen från Kristensson Haveriutredningskonsultation är att vi rimligen kan ge nuvarande koncept och lösningar en chans till. Dock utan att inkludera en tveksam vevaxeltapp eller ett efterblivet problem-lager i ekvationen, den här gången.

Bara att bängla vidare. Mot nya, djärva mål!

Ser ju trots allt överkomligt ut, avseende mängden arbete med att få ihop motorn igen.

Det verkar som min hypotes höll, med att kamkedjan inte kunde ha (direkt eller indirekt) havererat toppen.

På något sätts känns dessa motorer ändå rätt lättskruvade ut? Liksom när man plockade isär den gamla Zündappen vid tiden det begav sig, man liksom kan överblicka alla delarna på bordet på en gång?

Det kommer bli bra det här!

Re:

stilldouble skrev:

Ser ju trots allt överkomligt ut, avseende mängden arbete med att få ihop motorn igen. Det verkar som min hypotes höll, med att kamkedjan inte kunde ha (direkt eller indirekt) havererat toppen. På något sätts känns dessa motorer ändå rätt lättskruvade ut? Liksom när man plockade isär den gamla Zündappen vid tiden det begav sig, man liksom kan överblicka alla delarna på bordet på en gång? Det kommer bli bra det här!

De är riktigt fina motorer. Kanske inte direkt moderna längre (de är trots allt från 2004-2006) men håller hög nivå i avseende på ingenjörskap och tillverkningskvalitet. Sedan är det smidigt att ha allting i så liten och lätt paketering. Blir lätthanterligt.

Kamkedjan hoppade inga kuggar, där hade du helt rätt! Men.... en annan kedja gjorde faktiskt det. Kedjan och kedjeguiden till oljepumpen blev helt mosade. Ljudet jag hörde måste kommit från den kedjan. Att bakhjulen låste sig kom sig av att bitar från vevstaks-kadavret kilade fast sig mellan växellådans huvuddrev och blocket.

Re:

Torkel K skrev:

Efter Kinnekulle beslöt jag mig för två huvudsakliga ändringar i avsikt att ge mig bättre förutsättningar att uppnå en fungerande räserbil till tävlingen. 1: Byt till ett enklare system för växlingarna, helt oberoende av hastighetssensorer och ABS-enheter och 2: Acceptera att jag får klara mig utan ABS på första tävlingen. Lösningen blev att knåpa ihop några enkla mekaniska paddlar, kombinerat med en växelwire. https://rejsa.nu/im/user/17845/2026-06-16-13-10-20_img_7441.jpeg https://rejsa.nu/im/user/17845/2026-06-16-13-10-20_img_7442.jpeg https://rejsa.nu/im/user/17845/2026-06-16-13-10-20_img_7443.jpeg

Stämmer in i kören, förbannat rolig tråd att följa!

Håller på med motsvarande paddlar till min TL1000R-motor jag har i gräsklipparen, var inne på dubbla vajrar där tanken var att de skulle dra vid upp respektive nerväxling. Men det kanske räcker med en grov? Är det en bromswire eller vad kör du med?

Re:

Lilltrollet skrev:

Stämmer in i kören, förbannat rolig tråd att följa! Håller på med motsvarande paddlar till min TL1000R-motor jag har i gräsklipparen, var inne på dubbla vajrar där tanken var att de skulle dra vid upp respektive nerväxling. Men det kanske räcker med en grov? Är det en bromswire eller vad kör du med?

Tackar för det!

Vajern är en slags vajer som är gjort för att både dra och skjuta. De är mycket grövre än vajrarna till cyklar och har typiskt stålstavar i ändarna.



Sök på t ex "push/pull control cable" så hittar du alternativ.

Teaser.....

Det är semester och trogna tråd-läsare vet vad jag kommer skriva nu....... "Allt hänger liksom ihop. Det går inte att komma ifrån det. Det finns bara 24h på ett dygn, det riktiga jobbet måste (miss)skötas och rollen som pappa/husse kräver varierande insatser"

Samma läsare kan förmodligen också gissa vad som stod överst på listan. Och ni har helt rätt! Denna sommarsemester är på intet sätt annorlunda: Staket!!










Det är dock en avsevärd lättnad att kunna meddela att "Projekt Varginhägnad" faktiskt äntligen är slutfört. Nu när detta gamla och komiskt ruttna, lappade och lagade staket bytts ut till fräscha grejer har vi äntligen nått varvet runt.

I och med detta är jag också ganska säker på att jag utsatts för en rimlig livstiddos av just staket-byggande. Om jag aldrig mer, så länge jag lever, behöver bygga någon form av staket igen, så vore det helt ok för mig.

Fårrden har fått en dos kärlek i form av ett nytt diesel-filterhus av väldigt mycket inte-Ford-märke. De som Ford faktiskt tillverkar för Fårrden envisas nämligen med att utveckla småååå, smååå luftläckor, vilket gör att dieselsystemet tömmer sig själv och skiten måste luftas om Fårrden står ett par dagar (vilket var, milt uttryckt, mycket irriterande).



Dessutom hade Fårrdens temp-mätare packat ihop, med stor sannolikhet på grund av en trasig temp-sensorn, som är en känd svag punkt. Tempsensorn sitter på baksidan av toppen.... alltså låååångt där inne....




... och därför får den skiten helt enkelt sitta där kvar där och sura! Istället borrade och gängade jag denna perfekta platsen i kröken på framsidan av motorn och smäckte dit en eftermarknads-mätare.

Med det långa projekt "Varginhägnad" äntligen fullbordat är det såklart dags att åter applicera tid och energi på Svennerodden, eller hur? Eller ska vi äntligen jobba vidare på ladan, aka "Projekt drömverkstad"?

Nej....

Nä, istället har jag öppnat ett helt nytt byggprojekt, som vi kan kalla "Kärlek och Hat i Byarum". Namnet bör uttalat så dramatisk som möjligt, som titeln på en Harlequin-roman.

Ni förstår: Då min käresta flyttade in i huset hade hon inte med sig någon egen minimekaniker, men dock en Oliver, en Frey och en Irma. Oliver är en supersnäll björn som passar perfekt in i minivargarnas lilla flock. Alla kommer överens... eftersom alla alltid gör som säkerhetschefen Nellie bestämmer.



Oliver utsåg snabbt sig själv till någon form av "beskyddare av Dixie". Förmodligen drog han (helt korrekt!!) slutsatsen att hon och hennes både få och inkompetenta hjärnceller inte riktigt var lämpade att gå genom livet helt solo. I arbetsbeskrivningen ingår (tydligen) att låta henne klättra på honom och sova på honom, låta henne sno hans mat samt backa upp henne då hon studsar omkring och skäller på alla former av potentiella hot, verkliga som inbillande. Grannar, katter, sopbilen, spöken, fåglar på altanen, Dixies egen spegelbild i fönsterrutor och PostNord, för att nämna några.



"Men kärlekshatandet då?" tänker ni nu. Jo, de andra två individerna som ingick i paketet är Huspantern Irma och Pacifist-Frey och de är (som ni förhoppningsvis kan se?) inte hundar. De är katter.




Vi har faktiskt försökt, men mest av princip. Chansen att lyckas programmera om en 12årig hobby-mördare som Nellie är som att hoppas att din 84åriga mormor ska sluta använda de gamla rasistiska uttrycken från 50-talet. Nellie hatar katter, med passion. De ska alla dö, genast, omedelbart och utan nåd.

Katterna bor för närvarande i lillstuga, som en tillfällig lösning. Vad vi behöver är ett utrymme inne i huset som både kan fungera som ett avskärmat hemmakontor och som samtidigt är ett skyddat katt-habitat. Lösningen (dramatisk paus...) finns bakom denna dörren.




Japp, vi håller därför på att inreda vinden! Det blir jyckar på våning 1 och 2, kissekatter på våning 3.




Vid Beelzebub håriga pungkulor, så jag avskyr att snickra.....





Men, allt det där är såklart bara ursäkter, fluff och distraktioner. Vad ni EGENTLIGEN vill läsa här är såklart: "Jag har börjat bygga ihop Westfieldens nya motor".

I Hollywood-filmer bygger hjälten en motor på en natt och arbetet innefattar till 95% att sätta ihop sprillans nya, rena och blanka delar, gärna iklädd en fläckfri vit t-shirt.

I verkligheten innefattar ett motorbygge (i alla fall för mig ) en sabla massa rengöring, skrubbning, lite rengöring, tvättande, borstande, mer rengöring, extra rengöring, rengöring med ett annat medel, lite smörjande, rengöring, annan rengöring och så lite rengörande verksamhet. Efter det är det bara att göra rent, innan det är dags för rengöring. När de andra rengjorda delarna smorts, gjorts rent och satts ihop med de första rengjorda prylarna är det bäst att tvätta dem lite, innan de rengörs.

Verktygstips: Jag gillar mässingsborstar och jag gillar att ta mig tiden att rengöra (aceton) bultar och gängor ordentligt.



Statorn från den havererade motorn är en uppgraderad & förbättrad variant, så den flyttar jag över. Tyvärr hade jag glömt att beställa en ny packning, så jag fuskade lite med tyskt silikon.



Är man van vid bil-kopplingar är tanken på att "dränka kopplingslamellerna ordentligt i olja" en lite bakvänd tanke....





Teknik-tips #2: För applicering av olja är en återanvänd linsvätske-flaska oslagbar. Jag äger tre oljekannor, men kör ändå med flaskan. Den funkar bara bäst.

Re:

Torkel K skrev:

I verkligheten innefattar ett motorbygge (i alla fall för mig ) en sabla massa rengöring, skrubbning, lite rengöring, tvättande, borstande, mer rengöring, extra rengöring, rengöring med ett annat medel, lite smörjande, rengöring, annan rengöring och så lite rengörande verksamhet. Efter det är det bara att göra rent, innan det är dags för rengöring. När de andra rengjorda delarna smorts, gjorts rent och satts ihop med de första rengjorda prylarna är det bäst att tvätta dem lite, innan de rengörs.

Den där motorn går väl in i en vanlig diskmaskin...

Re:

Niklas Falk skrev:

Den där motorn går väl in i en vanlig diskmaskin...

Inte längre ett alternativ. Violetta har ju flyttat in.

Re:

Torkel K skrev:

Niklas Falk skrev: Den där motorn går väl in i en vanlig diskmaskin... Inte längre ett alternativ. Violetta har ju flyttat in.

Rent teoretiskt går det att ha en dedikerad i garaget som kan pumpa runt annan tvättvätska än den nära lut som maskindiskmedel är.
En maskin som gått ur modet kan inte kosta mycket på marketplace?

Re:

Torkel K skrev:

Niklas Falk skrev: Den där motorn går väl in i en vanlig diskmaskin... Inte längre ett alternativ. Violetta har ju flyttat in.

Fel inställning.
Du får göra det när Violetta inte är hemma.
Det gjorde jag med mitt gsxr1000 block.
Gick finfint och sambon och jag är inne på vårt 26:e år ihop (ja, hon vet om att jag gjorde det oxå)

Re:

camarogbg skrev:

Torkel K skrev: Niklas Falk skrev: Den där motorn går väl in i en vanlig diskmaskin... Inte längre ett alternativ. Violetta har ju flyttat in. Fel inställning. Du får göra det när Violetta inte är hemma. Det gjorde jag med mitt gsxr1000 block. Gick finfint och sambon och jag är inne på vårt 26:e år ihop (ja, hon vet om att jag gjorde det oxå)

En filosofisk utsvävning och ett erkännande:
Jag och min kvinna har en hel del gemensamt, men kommer från totalt olika världar då det kommer till bilar och maskiner: Jag har aldrig haft en ny bil, någonsin, innan "The Cylon" parkerades på gården. Hon, å andra sidan, har aldrig (!) haft en begagnad bil, innan hon köpte sin svenska Ådii. Som tur är så är hon långt från någon snobbig oljehatare, utan tycker snarare att racing-världen och Westfielden är supercoola.

Fun fact: Jag var lite orolig för att hon skulle visa sig vara snobbigt näs-rynkande-highmaintenance-skämbortmig-Jagkaninteriskeraattblismutsig-tjej. Nog för att mitt riktiga jobb utförs till 95% i kontor/mötesrumsmiljö, men...... Det hade aldrig funkat ihop med "Torkel o son - private sector" helt enkelt. Lika bra att få kvantifierat / uteslutet den riskfaktorn tidigt! Därför trycktestade jag henne litegrann redan tidigt i dejtandet (typ fjärde dejten?) genom att hävda att en polare hade fått problem med en bil och att Fårrden därför behövdes tidigt nästa morgon - hade hon något emot att hänga med på en sväng till återvinningscentralen och tömma flaket på skrot?

Inte nog med att hon helt obekymrat hoppade in i den gamla besten tillsammans med minivargarna. Hon frågade även om jag hade några extra handskar, så hon kunde hjälpa till. Därefter bad hon om en ändring av planerna: "I know we said we'd drive to a restaurant but.... I can do that every day at home (hon bodde i Atlanta, GE då)... can we take the dogs out in the woods and pick mushrooms instead?" Det var då kärleken slog till på allvar.

Men det var inte det som var filosofiska utsvävningen! Vad jag egentligen ville få sagt (skrivet) är att för mig (och jag tror för många fler här) är/var det förbaskat sunt att någon stod i garaget och med stor uppskattning utbrast "Wow! Du har... byggt en bil?!?! Och du bygger en ny motor, för den gamla gick sönder?!!" Jag vet inte hur det är med er, men själv har jag en tendens att fokusera lite för mycket på det som strular och därmed glömma att vara stolt och nöjd över det jag åstadkommit.

Mitt erkännande är att Niklas inlägg faktiskt satte igång kugghjulen i kraniet på ett sådär jobbigt och liksom självspelande vis. Ni vet, sådär så att det blir en idé som tillslut måste ut, annars kommer den klia för alltid. Att skaffa en gammal diskmaskin och göra om till inte-så-smådelstvätt är faktiskt genialt. Näää, jag tänker inte köra motordelar i den som står i köket, men precis som Niklas "Scope Creep" Falk skriver så kan en begagnad inte kosta många riksdaler och jag kan ju lätt stoppa en extra diskmaskin i ladan. Kör man rätt vätskor i den behöver man inte ens oroa sig för att det ska frysa. Sedan kom jag ihåg att jag läst om detta och se bara: https://www.classicmotor.se/artiklar/artiklar/20100324/bygg-en-motortv . . . .

Det kommer ske. Lätt. Till nästa motorbygge.

För att ni inte ska tror att jag latar mig får ni en off-topic-bild på vinden först:



Har jag nämnt att jag finner sådant snickar-jobb helt själsdödande aptråkigt?

Westfieldens motor är färdig! Chefsmekanikern har ställt in kamaxlarna rätt:





Nu återstår ett par enkla ändringar/förbättringar på själva bilen. Sedan är det bara att ploppa ned motorn på sin plats i Westfielden, skölja ned en rejäl näve valium med E85 on the rocks och se om den fungerar - startar - håller ihop.

TaDAAA!!




Den nyrenoverade Push Dakota-spisen är på plats och uppstartad!

Med risk för att totaaaaal jinxa skiten ur alltihop så kan jag lättad berätta att motorn både snabbt och lätt byggde oljetryck då jag snurrade den på startmotorn och startade direkt, efter att jag kopplat upp bränsle och satt i tändstiften. Den är bara kort testad i 20s ännu, men låter sådär myspysporrigt som den ska och har bra oljetryck direkt på låga varv. Nu skjuter den troligen en vevstake genom blocket helt på eget bevåg, därute i garaget, bara för att jag skrev så. Nå..... Det är ju ganska mysigt att bygga motorer, så jag tar chansen.

Accusumpen är tillbaka!



Mmmmmm.... Det är mycket viktigt att alla förstår att jag absolut inte har ändrat mig. Och OM det var så att jag liksom ändrat mig på någon punkt så är/var det som inte hänt absolut inte orsakat av att jag på något sätt hade fel då, vid tillfället då det inte alls hände (om det skulle ha hänt.... vilket det inte har). Däremot har jag MER rätt nu än jag hade / har haft då, om det som absolut inte hänt hade/har hänt, vilket det såklart inte har/hade.

Accusumpen har dock fått en mycket bättre position, undanstoppad i kardantunneln och ur vägen. Den kommer också kopplas direkt till motorns huvud-oljekanal, rakt in till vevaxeln, istället för att vara inkopplad på returslangen från oljekylaren. Den egentliga skillnaden för accusumpen är bara några decimeter AN10-slang, men det har andra fördelar också.

Resten av denna post är mer för den nördige läsaren (allmänheten varnas):

Jag har gjort ett par saker lite annorlunda med denna motorn: De som följer tråden kanske kommer ihåg att vi har lite trubbel med att Push-motorn ryker friskt vid vissa specifika tillfällen, framför allt då jag stampar på bromsen och varvtalet (och därmed oljetrycket) sjunker mycket snabbt. I hela ärlighetens namn är jag fortfarande inte helt säker på vad det är som orsakar rökridån, men det måste liksom fixas för att jag inte ska få svartflagg under pågående racingheat. Vi har två huvudteorier:

- Accusumpen överkompenserar då motorn mycket snabbt droppar varvtal och oljetryck och mular in stora mängder olja i vevhuset, utan att det egentligen behövs. Det skulle helt enkelt göra motorn överfylld och vara orsaken till att det ryker.

- Den årsmodell av R1a jag kör med har små kanaler genom motortoppen, som leder luft från luftburken ned till avgasportarna. Det är någon lösning för att förbättra avgasvärdena och egentligen är det lite långsökt..... men jag kan inte riktigt släppa misstanken att olja tar sig ned där. Motorn går precis som vanligt då den lägger en rökridå och att en rejäl skopa olja helt enkelt tar genvägen ned från kamaxlarna och rakt ut i grenröret skulle förklara allting perfekt.

I det fåniga originalutförandet sitter det en löjlig ECU-styrd ventil och tramsar mellan ventilkåpans små skorstenar och luftburken. Nu har ett par strategiskt borrade hål i ventilkåpan sett till att vevhuset istället använder skorstenarna för att andas fritt till min catch-tank. Kanalerna i toppen har jag gängat och pluggat med en liten insex-bult, så vägen ned till avgasportarna är för alltid stängd, igenbommad och förseglad.






Då det kommer till accusumpen och att den potentiellt är lite överambitiös med oljan, så beslutade vi att helt enkelt delegera problemlösningen till min superfina MaxxECU Race. Accusumpen har därför försetts med en elektrisk ventil (istället för den manuella) och den lilla tryckmätaren på baksidan av accusumpen har ersatts med en trycksensor, som även den är kopplad till ECUn. Detta ger oss möjligheten att dels logga och förstå hur accusumpen fylls och töms under "Full-Smurf-körning" samt låter oss kontrollera precis när och hur vi vill att accusumpen ska tömmas/fyllas/trycksättas.

Att flytta accusumpen gjorde det också möjligt att utesluta en hel rad kopplingar och en backventil ur systemet, vilket bara måste vara positivt för oljeflödet/oljetrycket. Slutligen har jag, efter lite mätande och räknande, placerat ett par brickor i oljepumpens maxtryck-ventil, för att trycka ihop fjädern nog för att öka fjäderspänningen med 15%.




Alla vet att efter ett motorhaveri bör man byta ut sin oljekylare. Vissa går så långt som att även byta slangarna. JAG går ÄNNU LÄNGRE och valde att byta ut hela infästningen av oljekylaren, för att vara HELT säker på att det inte finns några gamla metallbitar kvar.



Nya oljekylaren är större och matas (som sagt) av enkla AN10-slangar, utan backventiler och skit för accusumpens skull. Jag har vinklat ned kylaren en bit och det ska till lite alu-plåt för att leda luften rätt, så att även oljekylaren blir av luften från fronten och får ett luftflöde tvingat genom sig.




Men vad jag lägger det mesta av min (fri?)tid på är att inreda vinden. Vid tillfälle ska jag posta ett par bilder på lyftkranen jag byggde för att hissa upp gipsskivor till tredje våningen och lirka in dem genom det pyttelilla fönstret.

Ser väldigt genomtänkt ut, håller tummarna för att grejorna både håller och att den inte uppför sig som en Blaurauch Motoren Werke...