Klockrent.
Belägg har många "konstiga" uppgifter - t.ex. skall ett gatbelägg vara bra på att äta rost på ett lagom sätt.
Många bilar står ju 3-4 dagar och då blir skivorna rostiga. Vissa belägg äter rost dåligt och andra bra.
Så en användare kan uppleva att skivorna rostar och aldrig kommer åter, andra kan uppleva att skivorna bara försvinner. Står rejsabilen ute veckor i sträck mellan banträffarna, används den dagligen eller stoppas den ömt om i ett torrt garage?
Det Niklas skriver är ett bra exempel: Slitaget är temperaturavhängigt och även valet av gjutgodskvalitet är avgörande för hur skivan lirar ihop med belägget. Över en viss temp kan ett belägg äta den skivan å det brutalaste, är man under den tempen håller det i evighet.
Sen finns det tusen andra saker som vi kan skippa i rejsasammanhang - t.ex. kallfriktion (ner till -35 C), bromsgnissel, hotspots, och på bilar med delad parkerings/färdbroms är det ju trevligt om ett varmt belägg inte krymper för mycket för då rullar en parkerad bil iväg efter ett tag....
och till syvende och sist gör körstilen stor påverkan på hur det blir.
Ergo: Det stårt klart att på en bil med en viss skiva under vissa förutsättningar kanske DS3000 käkar belägg men i andra sammanhang kanske inte alls.
Antingen får man ta info från andra som provat med samma eller liknande förutsättningar som man själv eller så får man finna ut själv vilket ice gjort.
Egentligen förbises generellt massor av indata i s.k. "sanningar" och är ganska tröttsamt återkommande i alla sammanhang. T.ex. nån som har en gammal turbobil utan IC och med dåligt ritat gasväxlingssystem som lider av svårt knackbegränsad tändkurva upptäcker att "etanol, fan vad det gav pulver" och överför det generellt på allt annat. Eller lyckat chipstrim av Volvo 940 Classic innebär automatiskt att allt chipstrim ger samma bra resultat.