Söndag 24/9:
Efter att ha laddat mentalt en tid var det så äntligen dags att få återse Ringen. Denna fantastiska berg- och dalbana som framkallat svettningar hos de mest förhärdade racerförare.
Vid tiotiden på förmiddagen kom vi, Anna och Jag, i väg från garaget med Kadetten som då stod packad med R-däck och de vanligaste reservdelarna.
Efter en dag omväxlande bakom ratten och i passagerarstolen kunde jag förnöjt konstatera hur mycket vikteffektivare det är att ha ljuddämpning instoppad i öronen istället för att ha det utspritt på golv, sidor, tak, torpedvägg och alla andra ställen i bilen. Nackdelarna är väl att det är tämligen svårt att kommunicera och att det inte ens är någon idé att skaffa en radio.
Vi hade inte bokat något boende men hittade ett billigt och bra hotell med fin, låst, gård att parkera på i Schleswig strax söder om Flensburg.
Måndag 25/9:
Avfärd redan vid åttatiden och ca 20 mil kortare än dagen innan borde ju borga för att vi kommer fram under eftermiddagen och i god tid hinner förbereda oss för kvällens övningar som skall börja vid 17.15. Teori och praktik stämmer som bekant inte alltid, efter att ha suttit fast i timmes-långa köer ner mot Dortmund där tyska vägarbetare tydligen tyckte ett körfält var mer än nog för framkomligheten kastade vi oss mer eller mindre i panik ut på mindre vägar lite österut. Efter några mindre felkörningar kom vi så fram till huset i Wimbach, 3 km väster om Adenau, där vi hyrt en lägenhet i bottenvåningen vid 17.30 tiden.
Efter en hastig urpackning och byte till R-däck var det då äntligen dags att ge sig upp till påsläppet för att ha kul.
Väl på plats kunde vi konstatera att det inte var speciellt mycket folk där, klart att föredra framför storhelger då köerna ringlar sig långa. Köpte ett 8-varvskort och gav mig, med Anna i högerstolen, ut på första varvet på 2 ½ år. Känslan var härlig när man gav sig i kast med de inledande kurvorna i Tiergarten, vid Hatzenbach slog det mig hur mycket banan lutar och svänger åt alla håll och kanter (till skillnad mot en "vanlig" racerbana som mest går höger eller vänster.) Jag blev också varse att de problem jag hade med tändning och/eller laddtryck på högre växlar vid full belastning inte var lösta, tråkigt när man nu äntligen är på plats. Resten av varvet gick även det i städat tempo, släppte om en golf efter Aremberg och hade nöjet att ligga bakom för att på så sätt hitta betydligt bättre spår än vad min vaga minnesbild kunde återge. Vid ett samtal med Golf-föraren efteråt visade det sig att han endast bodde tio mil bort och hade 250 varv i ryggsäcken.
Fler varv blev det inte den kvällen pga att en mc gått omkull vid Brünchen, varför banan stängde tidigt.
Vi gick runt lite vid Grüne Hölle och tittade på bilar, såg bland annat en fantastiskt läcker mattsvart 996 GT-MR från Manthey Racing.
Ett kul gäng Japaner var också på plats. De förfogade över en Ruf RT12, en Porsche 997 GT3 och en BMW 5-serie (var det transportbilen från flygplatsen?) Ingen av dem körde särskilt fort med någon av bilarna men en av killarna hoppade vid ett tillfälle ut RT12an och sade till en annan av dem ungefär att "den här gick fortare än den andra..."
Konstigt nog var den högra av de tre vita racerbilarna intressantast för åskådarna, kan det vara för att den är ovanligare på platsen?
Tisdag 26/9:
Börjar dagen med en långpromenad upp till Adenauer Forst och går sedan via Fuchsröhre till Aremberg. Bilindustrins testning pågår, funderar på hur man får ett jobb som går ut på att bränna runt på Nordslingan med en F430? Nåja, alla jobb blir väl långtråkiga emellanåt.
(Bilden tagen vid Hatzenbach 3 vid senare tillfälle)
Under eftermiddagen letar jag fel på bilen, byter till en bättre begagnad tryckklocka till turbon och tycker den verkar funka hyfsat under några korta rusher på lämpliga vägar.
På kvällen är det så dags att åka. Banan öppnar lite tidigare än väntat och vi åker ut. Problem med att motorn hackar och har sig i hög fart kvarstår dessvärre. Hittar trots det bättre fart och flyt än vid det enda varvet igår kväll. En omkullkörd mc vid Kallenhard och långa oljespår i samma område ger gulflagg där under hela kvällen.
onsdag 27/9:
Vi går en morgonpromenad vid Quiddelbach och beskådar nästan samma testbilar som dagen innan. Ägnar eftermiddagen åt att leta rätt på den nerlagda Südschleife. Varför tog de bort den? Den verkar ju roligare än GP-slingan i alla fall!
Südschleife
På kvällen är det dags att köra upp de sista varven på kortet. Anna tar plats i förarstolen och jag åker med som "instruktör...". Vi konstaterar ganska snabbt att det är dumt att hålla ut till vänster som jag skriker om det samtidigt kommer en Porsche som är på väg att köra om (som jag inte ser från min stol). Varvet går ändå bra och vi byter förare. Efter nästa varv, när jag tycker jag fått upp ångan rätt bra, tycker Anna att det nog är bäst om jag åker sista varvet själv. Klämmer av det med ganska lite trafik och är rätt nöjd med körningen. Vi skyndar oss hem för att få några timmars sömn innan hemresan i morgon där vi tänkte starta riktigt tidigt för att slippa köer.
Torsdag 28/9:
Vi kommer, för ovanlighetens skull, iväg en halvtimma tidigare än beräknat och åker redan 04.30. Trots denna okristliga tidpunkt är Autobahn inget under av transporthastighet. Det går hyfsat att ligga runt 160-180 långa perioder men alla vägarbeten och omkörande långtradare sänker ändå snittfarten till i klass med Svenska och Danska motorvägar. Vi lyckas pricka 14-båten i Helsingör med 1 minuts marginal och blir dessutom näst sista bil som får plats på däck. Kul med bra timing!
Åter i Sverige slår det en hur lite bilar, långtradare, vägar och befolkning vi har. På väg upp till Jönköping inser man att det är här, om någonstans, det skulle gå att snitta 200 vid behov. Vi rullar istället på med 120-130 på mätaren och kommer hem ganska sega och lomhörda efter en dagsetapp på 154 mil, sällan har väl den egna sängen känts så bra.



