Hur långt ska man gå egentligen?
För att slippa att alltid stå med en halvklar bil när banåkasäsongen startar, införskaffades för någon vecka sedan en tom kaross där jag planerar att göra de förändringarna som jag egentligen skulle gjort på nuvarande bil. Det sträcker sig till bland annat bygga en ny bakvagn, styva upp karossen samt eventuellt försöka mig på att fixa till en ny framvagn också. Någon mindre plåtmodifiering finns också i tankarna. Högsta prio var ju att fixa till en ny bakvagn och bur i lugn och ro och det var därför det köptes en tom kaross. När väl karossen är "färdig" är det ju ganska bekvämt att flytta över alla prylar (motor, låda, inredning osv) från den gamle.
Efter att karossen skjutsats in i garaget och tankeverksamheten började ta fart, började ju tankarna kretsa kring en individuell bakvagn istället för den tilltänkta trelänken, kanske flytta bensintanken till lämpligare ställe och massera plåten så att man kan få plats med ett normalt avgassystem utan att behöva dra det under golvet. "Det är ju lika bra när man ändå är igång".
Tanke nummer två gick genast mot corvettens transaxel eftersom man ändå var inne på individuell bakvagn. Men då får man nog göra tämligen stora ingrepp och då är frågan om det inte är lika bra att bygga ett nytt chassie istället? Det finns många fördelar med det. Dels kan man bli av med bilens nuvarande wettexegenskaper och man kan ju passa på att ordna aerodynamiken med ett slätt golv, en vettig venturi där bak samt omplacera div delar som man irriterat sig på att de antingen sitter i vägen eller sitter för trångt.
Tanke nummer tre började då gå mot att; om man ändå ska bygga helt nytt, kan man ju skita i alla regler som redan finns, sätta motorn bakom stolarna och spåra ur ordentligt! Galet, javisst. men alla kan ju inte vara civiliserade. Fast då kanske man inte behöver låsa sig till en firebirdkaross från mitten av 70talet...
Hur ska man egentligen begränsa sig när man börjar från grunden? Spontant känns det inte überavancerat att konstruera en bil med motorn bak istället för transaxelversionen (båda två förutsätter nybyggnation av det mesta under karossen). Jag ser mina mekaniska kunskaper som rätt goda, har bra CADvana och tillgång till program och kunniga kollegor. Jobbet har en maskinpark som gör att jag kan klara av det mesta (egentligen behöver man ju bara TIGsvets och kap
) om jag skulle råka ut för att behöva tillverka något fäste eller liknande. Tanken är väl att börja med att CADa en översikt så att man kan få en uppfattning om svårighetsgraden och om det helt enkelt är genomförbart.
Den stora risken med omfattande projekt brukar ju vara att de avstannar och jag misstänker att jag också ligger i den riskzonen om ett par år varför man egentligen inte ska göra något allt för vilt.
Det här blev en rätt flummig post... Vet faktiskt inte riktigt vad jag ville få ut av det hela men ni kanske kan ge era inputs på det hela? Hur hade ni begränsat er egentligen?
Vad är "lagom" nivå?
Ska man ens bemöda sig med att kasta ut pinnen som håller bakaxeln till fördel för en individuell?

).

Börja reda ut den delen så kanske resten ger sig med tiden?

