MaZ skrev:
ok, så här ser jag på det:
Jag kör på Mantorp och närmar mig Mjölby rätt snabbt.
1. Stampar på bromsen och med lätt gnyende framdäck bromsar jag ner odramatiskt till instyrningshastighet.
2. ställer på lite mer bakbroms inför nästa varv
3. klappar på bromsen igen men denna gången ormar sig bilen som en kåt kobra och jag får ratta satan för att hålla bilen på det svarta samtidigt som jag skall hinna bromsa innan Leca-havet.
Jag föredrar beteendet vid punkt 1.
Vad som händer i hjulupphängningen eller andra teoretiska tankar är ovidkommande. Varför har jag fel?
Fundera även påföljande, vad händer om man känner för att prova lite trailbraking med jättemycket bakbroms?
om du funderade på vad som händer med hjul och dess rörelser och rotationer skulle du troligen komma runt banan snabbare. Nu är ju inte det entydigt med roligare om man inte tävlar.
Troligen får du i variant 2 lite för mycket broms och smålåser bakhjulen, detta gör att du tappar fäste och bilen kommer du orma sig.
Scenario tre du lyckas sätta bilen innan frambromsarna nyper till och rollar bilen framåt. Du kan nu bromsa med betydligt mer bakbroms utan att bilen vill jazza, och får ner farten på kortare sträcka och bilen går även stabilare. Detta gör att du kan senarelägga din bromspunkt några meter.
Mer fäste för bakhjulen brukar ingen vara ledsen över i bromsningar.