Porsche visar stolt upp sitt nya museum, som är riktigt bra på de flesta sätt, men det är också det enda bil-museum som lämnat en eftersmak av vemod i kroppen.
Vi börjar med en symfoni i de läckraste skapelser, 908, ett antal 917, 911 RSR ...
Mysig backspegel!
Till pärlan i samligen utnämner jag 909 Bergspyder. Rörram i aluminium, krängningshämmaren i kupén, precis vid knäna. Ingen möda har sparats i jakten på grammen, bränslepumpens vikt kan man ju slippa på kortare lopp om bränsleförsörjningen tillgodoses genom en trycksatt bränsleblåsa inuti en tunnväggig titan-sfär.
909:an rejsar rakt in i hjärtat och parkerar i den innersta kammaren bredvid sin själsfrände, Lotus 23B.
Mot slutet av utställningen radar Porsche stolt upp sina modeller från senare år. Välsminkade autobahnklossar vars teknik och sportiga själ dolts bakom otaliga plastpaneler och komfort-attribut helt i klass med Audis präktigaste tjänstebil. TJOFF! Vad mörkt det blev. Den glada symfonin byttes mot bouquet av mellanmjölk.
Jag måste hämta lite luft och går tillbaka en sväng förbi den blott 387 kg tunga Porsche 909 Bergspyder med boxer-åttan. Igen. Vilket åk!
Efter en kort seans mediterande lågviktsracer tar jag mod till mig och traskar slutligen igenom moderna avdelningen arrangerad i moll.
Avslutningsvis fyller jag på magen med en boxster-burgare och en Cola i restaurangen vid entrén. Kan inte låta bli att fundera på om bilnamnet passar på burgaren, eller kanske tvärt om.
En familjepizza Cayenne? Mc GT3 med extra mos och 20"-lökringar? Eller en 911-meny med extra allt? Varning för många kalorier.
