En styv skiva för hobby-byggare...

En skiva för en ved & vattenbärare som jag är ett konstruktionselement som främst tar upp skjuvkrafter.

Men om man skulle tänka sig ett långsträckt och platt konstruktionselement som är styvt i böjning och även i torsion?

om förutsättningarna är en ram på 700 x 300 mm med en tjocklek på max 40 mm, vad skulle ni göra?

Max deformation i torsion är 2° mellan upplagen innan brott eller plasticering.

Viktbegränsningar, stötskydd, miljökrav..
Allt skjuvas långt vid tillräcklig kraft.
Men skala ner en begagnad innerdörr till rätt storlek.

En sandwich med 2st Al-plåtar och någon lämplig skum i mellan tex fogskum man använder i byggbranchen borde bli stark. Sätt en U formad Al-plåt runt kanten som popnitas och limmas med epoxi så borde det bli riktigt starkt till låg vikt. Se till att övre plåten är tjock nog så den inte blit bucklig vid lastning.

Björn skrev:

En sandwich med 2st Al-plåtar och någon lämplig skum i mellan tex fogskum man använder i byggbranchen borde bli stark. Sätt en U formad Al-plåt runt kanten som popnitas och limmas med epoxi så borde det bli riktigt starkt till låg vikt. Se till att övre plåten är tjock nog så den inte blit bucklig vid lastning.

Så tänkte jag också och konceptet är styvt och starkt, men under tiden jag glömt bort tråden så har jag kommit på ett par nackdelar.

-om man har en stålram så är inte denna så vidare kompatibel med fogskummet, eftersom detta behöver vatten för att härda, restvattnet är ju inte så nyttigt.
-osäker vidhäftning. Om man har en sandwich-struktur som "triangulering" så borde det vara buckling i det styva ytmaterialet man är uter efter att förhindra och jag känner mig inte så säker på att fogskummet skulle ha en tillförlitlig vidhäftning mot plåtarna.

Men ett par följdfunderingar. Säg att man utgår från en ram av stålrör och betraktar två "tänka högt"-lösningar:

1: Man passar in en typ Divinycell-skiva och limmar alu-plåtar på båda sidor om "tavlan" vid både ramen och fyllmaterialet. Detta skulle likna ditt (och mitt initiella) koncept i uppbyggnad, men med bättre kontroll över strukturell samverkan bl. a. Tunn plåt kan användas pga god bucklingsstabilitet.

2: Man valsar rillor i kors på täckplåtar som limmas till ramen. Tunn plåt kan användas pga god bucklingsstabilitet.

Skulle tro att båda alternativen (som antagligen är beprövade) ger bra styvhet i skivverkan, men i torsion borde alternativ 1 vinna. Men om man skulle göra rillorna så djupa att de mötte varann precis och punktade alt. nitade ihop de motstående nockarna mot varandra?

Det skulle addera en massa torsionsstyvhet iofs, men då kommer nästa fråga, som kanske borde ha varit den första. Har man nån nytta av den torsionsstyvheten t ex vid insteget till sittbrunnen på en fackverksram, "kardantunnel" eller i ett tvärgående skott (torpedvägg)?

Jämfört med klassisk triangulering, dvs.

om man byter ut fogskummet mot en spånskiva och lägger lite silikon på kanterna, så att det inte läcker in något vatten. Blir det bra eller anus?

100 divinycell med några lager kevlar/epoxy per sida.
Lätt som fan men vansinnigt starkt/styvt.

andvänd polorytan mellan plåtarna i stället.
Kräver att du ruggar plåtaran först sen sprejar du dem med polorytan (plast/gummi) och trycker i hopa dem.
Låvar att du inte får i sär dom i gen och blir mycket stabilt.

2st 0,1-0,2 mm ultrahöghållfast rostfri plåtar och sen valfritt distansmaterial av skum eller trä...