"Men.... alltså.... fasen också.... jag kunde svurit på att biljäveln hade fyra hjul då den rullade in!"

Quizz! Vad är rött, har enorma mängder sexual energi och har INTE kolvspel som en maracuas?

Torkel K skrev:

Quizz! Vad är rött, har enorma mängder sexual energi och har INTE kolvspel som en maracuas?

Måste vara lyftkranen.

Björn Davidsson skrev:

Torkel K skrev: Quizz! Vad är rött, har enorma mängder sexual energi och har INTE kolvspel som en maracuas? Måste vara lyftkranen.

Prexis, den resningen den kan få när den ska hink i i något i ett litet motorrum....

Torkel K skrev:

Quizz! Vad är rött, har enorma mängder sexual energi och har INTE kolvspel som en maracuas?

Har du fått en ny teammedlem i Saxsquatch?

Marcus Gustafsson skrev:

Björn Davidsson skrev: Torkel K skrev: Quizz! Vad är rött, har enorma mängder sexual energi och har INTE kolvspel som en maracuas? Måste vara lyftkranen. Prexis, den resningen den kan få när den ska hink i i något i ett litet motorrum....

Alltså... grabbar... jag känner inte riktigt att ni hjälper till nu.

Himlar skrev:

Torkel K skrev: Quizz! Vad är rött, har enorma mängder sexual energi och har INTE kolvspel som en maracuas? Har du fått en ny teammedlem i Saxsquatch?

Nej, det där var fel svar. Noll poäng, men tack för att du var med och spelade.

Behovet av lurviga och håriga teammedlemmar är fyllt, bortom tvekan!

Aha! Det var där Rödluvan var!

Det går framåt...

Är det en ny motor? Ser ut som en Miata eller är det något annat?

Klingan75 skrev:

Är det en ny motor? Ser ut som en Miata eller är det något annat?

Ny Miata-motor, en generation yngre än den gamla.

Avsikten var att renovera den gamla. Den skramlade ganska friskt i slutet på säsongen, så vi anade att något inte stod rätt till. Motorn var renoverad en gång tidigare, efter att tidigare ägaren kört den låg på olja och nöp den. Han lämnade den till någon speedshop i Skåne (tror jag) och när "min" motorbyggare tog isär motorn stod det klart att det var just det som var felet. Under den renoveringen hade man honat cylindrarna för mycket och fått kolvspel som man kunde kasta in en hatt i. Ventilerna läckte och en vevstake var t om krökt men har monterats tillbaka ändå.

Efter en hel del spekulationen och gliringar om vilka hemska resurser #90 måste ha under huven, kan vi alltså konstatera att det var en maracas-motor med 40% leak down och en växellåda som oftast hade en tredje växel. Nå, skiten höll till serieseger.

Byggplanen för den gamla motorn blev därför mycket kort: "Nådaskott i nacken för att begränsa dess lidande", ungefär. En "ny" begagnad motor inhandlades och visade sig vara en långt bättre startpunkt . Så vi bussade Mr Motorbyggare på den istället och nu är den häääär!

Oj oj oj, så hektiskt och galet och tokigt livet varit den sista tiden. Nytt rekord i få sömntimmar per dygn på ett sätt helt klart inte bör bli en vana. Men...






Hon sjunger!

Suck, var ska jag börja egentligen? De sista veckorna har varit helt galna. Jag tror vi gör som så att vi tar allt som hände fram till första tävlingen i ett eget inlägg och sedan en racerapport från Kinnekulle efter det...


Allt blev försenat. Det är den korta och smärtsamma sammanfattningen. Den lite längre utläggningen är:

Min motor skramlade friskt då den var kall, samt sög i sig en del dinusaurie-juice när den jobbade hårt. Och hårt jobbade den, för det är så vi rockar här i Kristensson Racing. Belägg för oro om intern ohälsa fanns, med andra ord, samt en gnagande oro för att den/de som gjorde den tidigare renoveringen av motorn (på uppdrag av den tidigare ägarens) kaaanske inte gjort allt riktigt rätt. Men skiten höll hela säsongen ut och levererade seriesegern. Efter det lyftes motorn ur och levererades till "min" motorbyggare. Han undersökte patienten, gjorde en del tester, undersökte en del prylar, mätte lite skit och så spelades följande konversation ut:
- Vann du serien med denna motorn? Köp en lott, mannen.
- Så illa, alltså?
- Den är helt kass. 40% leak down and kolvspel som man kan kasta in en hatt i.
- Ajdå...
- Japp! De som renoverade denna motorn... nää, jag säger inget. Men, de honade cylindrarna på tok för långt och de satte tillbaka en krökt vevstake... bland annat.
- What?
- Mmmmhmm. Du hörde rätt...
- Så, vad behöver du göra då? Nya kolvar? Måste den borras? Vad är planen?
- Planen? Torkel, min vän... planen är att ge den ett nådaskott i nacken, så den slipper lida. Det finns inget vi kan göra med den här och samtidigt förbli inom reglementet.

Alltså ringdes det runt, lite. Eller.... egentligen ringdes det bara till en person, om vi ska vara riktigt ärliga. En ny-begagnad motor inhandlades av Niklas, som råkade stå på pallstället bakom motorbyggaren. Motorn alltså. Fast kanske Niklas också, men det är inte det som är poängen. Efter att motor tagits isär, inspekterats och välsignats som ett utmärkt exemplar för framtida räser-aktiviteter, satte vi igång att mäta och maskin-bearbeta och beställa en massa prylar. Som blev sena. Och ännu mer sena. Och så blev vissa barn sjuka. Och sedan blev min grabb sjuk. Och vips, så var det ganska bråttom!

Jag har alltid haft förmågan att motivera igång mig själv rimligt tidigt, samt haft diciplinen att faktiskt hålla lite tempo redan under vintern. Men i år underskattade jag totalt arbetsbördan som var involverad. Aldrig tidigare har jag varit fullt så sent ute som denna våren! Siktet var inställt på SSKs test-dag på Kinnekulle ring, men tills dess blev inte motorn klar. När motorn sedan var klar var det en rad saker som inte riktigt passade, när den skulle på plats igen. Den nya motorn var nämligen en 146hk motor av något nyare modell än den 140hk-motor som plockades ur. I min totala hybris hade jag struntat i att läsa på och blev friskt förvånad över hur pass mycket som faktiskt skiljde mellan motorerna. Så, att "bara ploppa tillbaka motorn" blev istället en hel del tweakande, passande och mekande. Och, av någon anledning (Taskig karma? Glömda synder? Uteblivna offer till racing-gudarna? Demoner i topplocket?) så jävlades absolut aaaaallt.





Jag brukar kalla det "Att ha millimetrarna på sin sida". Jänkarna säger "It wanted to come together". Det är den där härliga känslan av att allt flyter på, att saker och ting passar fint och faller på plats. Att man harprecis den plats man behövde, precis så mycket olja/bromsrengörning/tejp/nitar/etc som man behövde hemma i garaget. När det är en fröjd att meka och man känner sig ganska sabla vass med verktygen, liksom. Och så har vi motsatsen: Stadiumet då inga gängor någonsin passar med några andra gängor. Då du alltid har en bult för få, lite för lite olja, just fel storlek på kopplingar hemma, osv. Då du tappar varje mutter och varje tappad mutter studsar en gång i garagegolvet, för att sedan landar i en annan dimension och aldrig återfinnas, någonsin. Då Swedol tillverkar slangarna till den nya servostyrningen först med fel gänga och sedan liiiite för korta. Här upplevde jag alltså en vecka då absolut allt som kan tänkas gå fel, oavestt hur absurt långsökt, också gick fel. Dagen för SSKs testdag kom och gick, medan jag allvarligt övervägde att bränna ned garaget och börja syssla med knyppling istället.






Jag är en envis person. Ibland utöver vad som egentligen är rimligt eller direkt nyttigt för mig, det är jag full beredd att erkänna. Efter att ha slagit nytt rekord i "få timmars sömn på en vecka" (fråga inte) rullade vi så äntligen upp till det tempel av kunskap, visdom och racing som är GMAB i Säffle. Med en koffein-halt i blodet som förmodligen också slog en del rekord, stannade jag och minivargarna utanför Christers Speedshop, kopplade i sladden i husvagnen och sov... i flera minuter. Ni förstår, det finns en del ljud som, för oss hundägare, skär rakt igenom allt vad sömn och medvetslöshet heter. Ljudet av en hund som kräks, är ett bra exempel på ett sådant ljud. Ett annat fint exempel är ljudet av en stackars lite hund som hjälplöst bajsar på sig i en husvagn. Japp, med absolut perfekt timing hade vår lilla GridGirl Dixie valt att käka något extra, extra vidrigt och giftigt ute i skogen och därmed fått akut magsjuka till följd. Så, den natten sov vi inte särskilt mycket heller...



Då morgonen gryr lämnade jag över en i alla fall nästan färdig racing-Miata till Professor Gellerstedt, som genast började ondgöra sig över mitt verk. Tydligen hade jag i, min iver att reducera "skit som inte behövs", klippt av en del sladdar och kontakter han hade velat behålla. Den nya motorn hade inte heller fått en riktig varmkörning eller sitt första oljebyte, eller..... nåja. Efter en del samtal till "vår" veterinärsklinik hemma i Jönköping samt en tur till ett öppet apotek 40min bort, var lillan fullstoppad med magmedicin och långsamt på bättringsvägen. Miatan fick sig också en hel del kärlek och saker började se ljust ut. Vi testkörde och testkörde, letade läckor, drog åt en del slangklämmer som jag glömt under mina nattliga eskapader (förlåt Christer) och testkörde lite till. "Alla system är gröna" blev slutsatsen och kvällen kunde avslutas (som sig bör) med bärs och grillat och skitsnack med goda vänner.



Dagen efter fick Miatan återförenas med sin gamla polare Bromsbänken. Christer satte igång att locka hästkrafter ur maskineriet, medan jag smög runt och kollade så allt höll tätt, samt gjorde ett försök att laga Christer gamla Landrover. Efter timmar av dubbelkoll och kontroller och allmän försiktighet slocknade jag tillslut i husvagnen, för att försöka ta igen lite av det massive underskott av sömn jag nu hade, dels pga de senaste veckornas envisa självplågeri och dels för att lillan behövt gå ut ett flertag gånger även denna natten.




Då jag vaknat och snubblar bort till bromsbänken möts jag av en frustrerad Christer......... och ett golv fullt med olja.....

En AN-koppling till oljekylaren hade släppt. Alltså en av de få saker som jag inte pillat på alls, under hela vintern. Typiskt. Jag intalar mig att det är bättre att den släppte här, än "under bron" på Kinnekulle Ring. Men, hur mår den fina, nybyggda motorn efter att ha körts utan olje i X sekunder?

Vi tog tillbaka bilen in i verkstan, sanerade och synade, drog runt med en hylsnyckel, lagade slangen och fyllde på med nytt motor-blod igen. Brum brum - hon lät helt ok... Vi tappade ur oljan igen och synade den noga ute i solen.... glitter. Massor av glitter. Suck, stön och förbannade skit också....

Nighwish sjunger (som bekant?): "This is the end of all hope" och enligt Dante står det tydligen "Abandon all hope, ye who enters here" över portarna till helvetet. I GMABs speedshop nöjde vi oss dock med det lite mer nyanserade: "Det här var inte bra.....". Läget var helt klart brådskande, men inte hopplöst. Om veven och stakarna hade klarat sig, skulle det räcka med att byta lager i motorn. Vi beställde lager på stört, med snabbaste expressfrakt, lastade Miatan, kopplade på husvagnen, samlade ihop vargarna (både den friska och den som fortfarande behövde regelbunda besök ut i naturen) och så skramlade cirkus Kristensson söderut igen.
Positivt: Den nybyggda motorn hade levererad tipptopp då den gick.
Negativt: Den nybyggda motorn kanske var kass.

"Tiden väntar inte på någon" - Bara att sätta igång. Reaktionen från resten av teamet var väl ungefär: "WTF, ska vi hålla på såhär, nu igen??"




När väl motorn var ur och isärtagen kunde vi dock dra en stooor, kollektiv suck av lättnad. Inte bara hade veven klarat sig, lagren såg faktiskt helt perfekta ut. Vad vi hetsat upp oss om måste ha varit lite rester från honingen, alternativt monteringspasta som fällts ut i oljan. Det fanns inga möjligheter att något material kommit från lagren, för då hade de inte sett ut som de gjorde. MEN.... motorn var isär och nya lager fanns hemma, så jag bytte ändå. För säkerhets skull bytte jag alla oljeslangar och oljekylaren också. Det är trots allt så pass lite pengar, jämfört med en nybyggd motor, så det kändes korkat att chansa.







Men jag sparade faktiskt de lager som bara gått ett par timmar och såg helt OK ut, för eventuella framtida synder. Efter att ha monterat ihop igen, uppdaterat (ok.... fixat) en del av de genvägar jag tog under mina längsta mekar-nätter, testkört på Byarums egen "closed test track" (OK, det är 80-sträckan norrut....) var bilen klar för race. Nästan....

Fredagen innan Kinnekulle kommer jag tillbaka från Skillingaryd, med Fårrden och Miatan bakpå. Bilen har fått en välsignelse i det SBFs, Björn Anderssons och det heliga FIAs namn - Aaaaameeeen. Klockan var ca 14:00 och min pappa hade hunnit anlända medan jag var borta. Min far blir mycket glad då han ser mig. Inte bara för att jag är hans son och vi inte setts på ett tag, utan för att han nu fyllt 78 och inte längre tycker det är lika kul att köra husbil mitt i natten, tillföljd av hans sons ambitösa tidsplanering. Vi har mycket olika sömnbehov, min pappa och jag... Mycket nöjd konstaterar han att "Du är ju redan lastad! Toppen!". Jag krossar totalt alla hans förhoppningar med att informera honom om att bilen måste av Fårrden och tillbaka in i garaget, då en del vitala saker ännu inte utförts. Som Corner weight och hjulinställning, t ex. Men först skulle det passa perfekt om han ville ta en rejöl fika och ta alla tre jyckarna på promenad, för jag hade en telefonkonference med USA och Shanghai att hänge mig åt innan jag kunde greppa verktygen. Business as usual, med andra ord - min snälla pappa tar en tupplur i sin husbil, i rent förebyggande syfte.

21:30 rullar vi ut på Byarums bygata, riktar stäven norrut, petar i femman och ringer Christer, som sedan länge varit på plats på Kinnekulle Ring och skickat undefär 300 meddelanden med en exponensiellt stigande undran om "Var fan är du??". 2-2,5h till Kinnekulle i fårrdens takt, plus lite tid för att tanka upp dunkarna på flaket. Jodå, grinden kommer vara öppen hela natten...



To be continued.....

Puh jag fick ju pulshöjning bara av att läsa det inlägget.

Mats Karlsson skrev:

Puh jag fick ju pulshöjning bara av att läsa det inlägget.

Jo, det osar koffein och sömnbrist om den texten

Nu tror jag att jag fått alla bilder på typ ca ungefär rätt plats också....

Niklas Falk skrev:

Mats Karlsson skrev: Puh jag fick ju pulshöjning bara av att läsa det inlägget. Jo, det osar koffein och sömnbrist om den texten

Men låt oss komma ihåg: Livet blir INTE roligare för att man ger upp!

Don't try this at home, kids.

Rätt ska vara rätt och jag behöver korrigera ett felaktigt påstående i texten ovan. Självklart var det teamets chefsmekaniker som bytte lager på motorn och jag ska inte komma här och ta åt mig äran för det.

Huh man blev svettig bara att läsa det, och då kan man inte föreställa dina känslor!! Bra jobbat och ändå en riktigt spännande och rolig läsning!

Racerapport från SPVMs första tävling 2025 - Kinnekulle Ring!

Jag och Farsan rullade till Kinnekulle med tre lurviga bestar, men utan mini-mekanikern. Mina förväntningar var nämligen att den trilskande bil som jag (ofta halvsovande) så hastigt skruvat ihop skulle strula, gå sönder, tappa delar och bråka hela helgen. Det var liksom en ganska rimlig förväntan, trots allt. Därför fick minimekanikern vara hos sin mamma, som "varannan-vecka-schemat" faktiskt dikterade. Även om det såklart är roligast att ha honom med, så är det också lite enklare att INTE ha med en entusiastisk sjuårig mekaniker när saker och ting börjar strula (vilket jag naturligtvis INTE sa till barnet i fråga!). Den unge mekanikern accepterade lugn beskedet med all den fattning och värdighet man kan förvänta sig från en absolut rasande, stampande, skrikande och protesterande sjuåring.

Den som läst upptakten till tävlingen kommer kanske ihåg att vi kom fram till Kinnekulle Ring ganska sent. Vi stängde helt enkelt bara av husbil och Fårrd, tog våra jyckar på en 30sekunders kväll-spink och slocknade i husbilen.

Nästa morgon var det fint väder och vi hälsade på team-kompisarna: Christer, Kent, Nettan, Anders and Lennart, byggde vårt läger för helgen, anmälde oss och så vidare. SSK har ju arrangerat dessa tävlingar så många gånger på Kinnekulle att det mesta liksom går på rutin nu. Efter att Monki (som vanligt) kallt avvisat mina årliga försökt till att flörta/pruta och krävt HELA anmälningsavgiften av mig, var det bara att ta ut min gamla gröna polare på banan. Det gick.... uselt.

Jag är inte alls en generell vinnarskalle! Att förlora i Monopol, kortspel, quizz, Kubb, osv, det rör mig inte ur ryggen. Men racing, det är en annan sak! Inte sådär barnsligt att jag inte kan acceptera att bli slagen av en bättre förare / bättre team, eller att jag surar och inte tänker gratulera den som slår mig. Låt mig uttrycka det såhär: för mig är strävan för att tampas i toppen, utvecklas och köra bättre och bättre, utveckla och bygga en bättre och bättre bil, en mycket stor del av vad som gör det sååå sabla roligt.
Inför denna tävlingen hade jag noggrannt intalat mig själv att om bara Miatan funkade och tog sig igenom de båda tävlingsheaten under söndagen, så var det liksom en seger. Allt över det måste ses som bonus! Den inställningen höll stenhårt och orubbligt fram tills sisådär 09:30, då jag fullbordat 2-3 varv och kunde konstatera att bilen A. höll ihop och B. inte var snabb. Fokus flyttades omedelbart (och till Christers stilla nöje) från att "bara delta" till att vi nu skulle matcha tiderna från i fjol.
Framvagnen var lite överallt. Inget bett, utan liksom glidande ovanpå, på något vis. 1.02.XX blev tiden, men om det varit en sekund högre eller lägre hade inte spelade inte roll. Inställningarna lirade inte och det behövdes bara ett par varv för att bekräfta det. Christer ryckte in och utförde sin magi med inställningar av stötdämpare och Krängningshämmare. Andra träningspasset kör jag bara ett par varv, igen. Bilen uppför sig bättre, men inte bra. Vi tar en halv sekund till av varvtiden, men är ännu en bra bit från det tempo vi siktar på. Dagens sista pass är kvalet och nu laddar jag på lite. 1.01.2X blir tiden - alltså drygt en sekund efter förra årets tempo. Till kanske 20-30% kan det skyllas på banans yta och väderlek, men inte mer.

Pga få anmälda har SSK slagit ihop alla tre Roadsport-klasserna + Modsport 3 i ett heat. Att startfältet är så sabla tunt är såklart sorgligt (varför är folk så lata under vintern?! Upp ur soffan och ut i garaget med er!) men det var kul att för första gången på länge köra i ett startfält med blandade bilar! Tittar man på varvtiderna, så var Team Kristensson helt klart inte ensamma i Roadsport C med att kämpa för att få bil (och förare?) att lira, såhär på säsongens första tävling. Tiden räckte nämligne till P1 med #34 Thomas Ohlsson bara 0.2s bakom mig. P3 och P4 hålls av #88 Kari Hautakangas (som gör sitt bästa kval på mycket länge!) och vår teamkompis #194 Lennart Krüger.



Heat 1 - Är han full, eller??!!
Lamporna släcks, den rullande starten går och jag missar prompt växlingen från 2an till 3an. Istället får jag ingen växel alls, under 1-2 sekunder. Lyckligtvis missade alla medtävlande den plötsligt icke-accelererande gröna bilen. Jag hittar rätt bland kugghjulen igen, men har tappat placering till både #34 Ohlsson och #57 Stomberg.




Jag tar tillbaka positionen från Stomberg på varv 2 och jagar efter jagar på med siktet inställt på Ohlsson i ledning. De sista inställningarna på bilen har gjort absolut underverk och det går att mata på igen. Jag sätter 1.00.2 vilket fortfarande är en bit från fjolårets 0.59.8, men det får duga. Det greppar inte riiiiktigt så mycket som jag trodde - i näst sista kurvan, alltså Backböjen, glider jag får långt ut och tar en åktur över gräset. Tappar till Ohlsson igen och tappar en placering till Stomberg. Nå, Stomberg flyttar sig generöst denna gången, så omkörningen går fort. Jag jagar efter #34 Ohlsson igen, med förnyad energi.

Med ett par, få varv kvar på heatet är jag ikapp och kan börja stressa honom. Vi har en kul kamp i ytterligare flera varv och sedan kan jag smita förbi på utsidan i Depåkurvan. Varvet efter är det målgång och jag tar P1 med #34 bara 0.2 sekunder efter på P2.






Heat 2 - På Miatafronten intet nytt.
Detta var ett tråkigt heat i 14 varv och sedan ett tokigt heat i 1 varv. Jag gjorde (för en gång skull!!!) exakt så som Christer sa och ryckte direkt i starten. Jag hade valt att starta på 3an denna gången, för att undvika en upprepning av första heatets missöde. Jag fick genast en lagom lucka ned till #34 Ohlsson och höll sedan lugn den varv efter varv efter varv i vad som såg ut att bli bland de tråkigaste heat jag kört.






Då, precis i höjd med "1 varv kvar"-skylten, bestämnde sig kopplingen för att kissa på sig. Den hade fått nog, den tyckte det räckte, kroknade och gav upp. Efter växlingen till femma fanns det plötsligt absolut ingen drivning alls, hur mycket jag än försöker. Jag tvingar mig själv att ta det lugnt, låter bilen rulla med kopplingen uppe i vad som känns som en evighet, men förmodligen inte var mer än ett par sekunder. Sedan petar jag i fyran och släpper upp kopplingen försiktigt medan jag försöker matcha med varvtalet. Det funkar och den biter. Jag går in i kvarnkurvan med halvgas, fööööörsiiiiktigt lirkande med bilen, sveper vänster upp mot Mohlins Knäpp och vågar mig på en försiktig växling till trean efter krönet. Kopplingen har svalnat och nu funkar det. Då ser jag blårök, grårök och all möjlig rök lite längre fram. Gul flagg: Stackars #15 Mårtensson har fått fel på sin Super7a och släppte olja på banan. I TV-kurvan står han och minst en Ginetta ute i gräset. Det brinner i gräset under bilen och flaggvakter är på väg för att släcka. Jag smyger försiktigt genom kurvan medan jag håller uppsikt på asfalten efter olja, kollar en extra gång i backspegeln efter Ohlsson och fullbordar varvet på trean. P1, med all drama på sista varvet.

Sedan är det bara att packa ihop alltihop. Kopplingen behöver såklart bytas, men otroligt nog lirade allt annat på bilen.






Nästa tävling: Rudskogen! Teaser: Vi kom hem för en vecka sedan och....... under den helgen gick istället halva bilen sönder. Stressmek, ösregn och bredsladd - stay tuned.

Stayar tuned, racerapportena är på hög nivå!

Härligt att det höll ihop .
Och instämmer med föregående om att racerapporterna är ruskigt kul läsning!