480'n är pensionerad! Står numera under presenning i sommarstugan, se bild längre ner.
Kollade ny bil för tre veckor sedan drygt, allt mellan 10 000 och 25 000 kr var av intresse.
Dock verkade alla vettiga bilar i den prisklassen ha försvunnit från Malmö med omnejd den helgen jag var nere...
Ringde på några Volvo 850, nån Saab 9000, och en 940 polisbil.
Många vrak och tveksamma importobjekt fanns.
Detta var precis i samband med att den stora stormen drog in... Satt hos en polare och kollade, till slut fick jag nog och sade "ja, skit samma då, sök på Volvo 745 då, det är väl inte meningen att jag skall ha något som ens avlägset påminner om något roligt!".
Plötsligt får han syn på en annons: "Mercedes 190E 2.3 16v"... Nämen hoppsan!
Där stod den. Vita blinkers, originalfälgar, inga sidoblinkers..
Tuff rackare! Vi blev heltända direkt.
En kompis chef har nämligen en sådan, som både jag och polaren kört ett par tillfällen. Den går ju inte jättedåligt, och de verkar skapligt tåliga de där kärrorna...
Vad hade jag att förlora?
Annonsen var inlagd för ca tre timmar sedan. Jag ringde.
Frugan svarade, säljaren var inte inne. Många hade ringt. De var strömlösa.
Hon tog mitt namn och nummer, och sade att säljaren ringer upp mig under morgondagen. Samtalet var lite innan nio på lördagskvällen.
okej... samtalet lämnade mig lite tom på något vis. Med mersmak.
Ett sug efter denna bilen skapades. Bakhjulsdrivet, diffat, sugishästar, racinghistoria. Ungefär tvärt emot från min dåvarande RostRacer...
Ringde upp efter en halvtimme igen, och då svarar säljaren själv. Riktigt sjyst kille! Jobbade på försäkringsbolag, hade köpt bilen i risigt skick för ca ett halvår sedan och rustat upp massvis, men nu tyckte han det var synd att bara köra den till och från jobb. Eftersom han hade en M5 E34 ståendes också, blev det kanske lite mycket.
Jag berättade att jag var väldigt intresserad (skall man ju iofs inte göra, men är det många som ringer så..), och att jag köper den om den är i det skick han beskrev (maskinellt bra, lite kosmetiska defekter, skatten kommer i feb. Och lite småfix).
Frågade om jag kunde komma undermorgondagen, och visst, det gick bra.
Runt middagstid? Jag ville ju ha sovmorgon på söndagen.
Jovisst, det gick ju.... Men då kunde det ju komma några före mig såklart, tyckte han.
EEK! Det går ICKE för sig! Vi kommer tidigt! Klockan åtta är vi där! Tack för samtalet osv.
Gäsp. Polaren skulle hämta upp mig, och kommer en halvtimme sent nästa morgon.
Tänkte ringa säljaren för att säga att vi var på väg (som avtalat). Icke. Hans telefon funkade inte, de var ju strömlösa sade de kvällen innan, och nu hade väl telestationens backup-batteri tagit slut också.
Mobilen, hah glöm det.
Varför är motorvägen avstängd? JAG SKALL JU KÖPA BIL!!!!
Paniken kom över mig.
Föräldrarnas Honda Accord 2.0i från -92 fick leka V-TEC där en stund, när jag snirklar mig runt Malmö för att komma runt avstängningen. Till slut lyckas jag hitta en väg ut på motorvägen ändå. Undan för ess, här skall köpas räsermerca...
Marchfart 150 km/h i den stackars bilen, vi kör förbi strömlösa småbyar på väg mot Kristianstad.
Någon karta hade vi inte mer än en JET-karta där man kan se vart det finns mackar i Sverige, no good.
Visste inte riktigt vad killen hette, hade ingen adress, och kom inte riktigt ihåg vad hans by hette, bara att det låg nära Kristianstad och nära en flygplats. Detta var nog dömt att misslyckas.
Kör så småningom in mot Vä som ligger innan Krisitanstad, och skall vända. Vi hade kört för långt.
[i] stod det på en skylt, turistinfo!
Kör in och hittar en övergripande karta över regionen. DÄR! SÅ hette byn! Everöd! Skitbra.
Hämtar ett papper från bilen och ristar lite med pennan som knappt vill fungera. Mina orienteringskunskaper från det militära sätts här på sin spets.
Vrroooooom, iväg igen. Flygplats, check! Här kör vi in.
Till slut kommer vi fram till lilla Everöd, strax innan åtta på morgonen.
Jaha, nu skall vi hitta ett hus vid stora vägen som eventuellt har garage. Detta kommer gå skitbra.
Efter några rundor frågade vi en herre som faktiskt visste vart killen bodde.
När vi körde upp på gatan och såg mercan blev både jag och polaren som barn pånytt. Det hoppades i sätena, och glada tillrop ljöd genom kupén.
Vi blev väl mottagna, förfrågan om mat och dryck ställdes till oss, men vi hade annat i intresset.
En lång och prövosam provtur senare förklarar jag mitt djupa intresse för säljaren, och papper skrivs. Många femhundralappar läggs på bordet, räknas, och hemåt far vi efter kaffe, chokladpraliner som blev över från gårdagens grannträff vid det kyliga middagsbordet, och många samtal om bilar och livet i största allmänhet.
obalans i hjulen, kamkedjan lät helt okej, avgassystemet får nog bytas inom ett år, skivorna bak likaså. AC'n ur funktion, kylaren tveksam men tät, sen nån rostblemma och så.
Alles in alles, ett bra pris för en bil i godkänt skick.
Sökte jag den okomplicerade bekymmersfria svenssonbilen hade jag kommit fel, men det var inte min avsikt heller.
Två dagar innan försäljning hade bilen besiktigats, med blankt papper. Importerad 1988.
Såhär ser den ut!
Gammvolvon (racerhondan skymtas till höger)
