Jaha, så de flesta biltillverkare har alltså kommit fram till att 18:1 är en bra kompromiss.
När det gäller stridsflyplan så lärde jag mig en gång i tiden att man gärna vill ha samma vinkelacceleration och motstånd i spaken vid samma spakutslag, oavsett hastighet. Detta för att det känns bäst för piloten. Det betyder alltså olika utväxlingar och servoverkan. På gamla attackviggen som konstruerades på 60-talet har man löst det med en massa komplicerade kammar och annat kul som styrs av "tryckklockor" som alltså ändrar utväxlingar enligt tryckskilnader som man får i pitotrör. Tryckcentrum på en vinge i underljud ligger ungefärvid 25% av kordan, räknat ifrn framkanten. Vid överljud flyttar den sig hastigt till 50% av kordan, vilket alltså leder till ett våldsamt stabilt plan och en helt annan utväxling av spakutslaget.
Nuförtiden fixas sånt här förstås till med datorer, men det är klart kul att se de gamla systemen som löste samma sak helt mekaniskt. Tyvärr är problemet väldigt olinjärt så för att få till rätt kamprofiler fick de helt enkelt testa sig fram. Vilket kunde betyda att man ibland fick spaken i magen eller andra roliga fenomen innan de fick till det. Det dog många fler testpiloter förr i tiden... (för de som tror att JAS två haverier är mycket)
(kan man chipstrimma styrningen då?! 
)
